2016 års lagbok, Sveriges Rikes Lag i tingsrättens lokaler.
Sofie beskriver det inträffade som ett trauma och en tragedi för Lycksele och hon är kritisk till att varken hon eller hennes son har erbjudits professionell hjälp för att hantera den kris de befinner sig i. Det började som en vanlig dag för Sofie. Hon befann sig på sitt jobb när hon fick ett telefonsamtal som förändrade allt, rapporterar VK.
’’Hej, det är från polisen. Det har inte hänt någon olycka, utan vi vill prata med dig utifrån det som hänt i Lycksele.’’
Ungefär så inleddes samtalet tidigt i våras. Det var så det uppdagades för Sofie att hennes son var en av de som utsatts för övergrepp.
– Det var så overkligt och jag började gråta. Det går inte att förstå det som har hänt. Det är helt omöjligt.
"Grämer mig fruktansvärt mycket"
Hon hade tidigare läst i tidningen om misstankarna mot den nu dömde mannen. Det var när utredningen kommit en bit på väg som hon fick det chockartade beskedet som förändrade allt.
– Jag grämer mig fruktansvärt mycket. Att jag inte sett några tecken och inte varit frågvis nog. Jag förstår inte heller att det har kunnat pågå så många år. Det finns uppgifter om att det bland barn och ungdomar i Lycksele pratats om den dömde elevassistentens beteende en tid innan han anmäldes. Jag tycker att det är märkligt hur det kunde slinka igenom så länge. Det handlade exempelvis inte om att snatta godis eller olaglig fildelning så jag förstår inte att någon inte slog larm tidigare.
Eftersom det är så många målsäganden så är det också många familjer som är berörda av det inträffade.
Sofie beskriver det som ett trauma i Lycksele där alla inblandade är förlorare.
Utifrån sina egna och hela familjens erfarenheter inser hon att enormt många mår dåligt och inte erbjudits professionell krishantering.
– Lycksele är inte en större ort än att ’’alla känner alla’’. För mig har det bland annat varit jobbigt att gå på jobbet och att gå och handla. När jag plockar ner varor i min korg kan jag fundera om de som ser mig tycker att jag är en dålig mamma? Det är sådana tankar som kommer och jag har som sagt grämt mig mycket att jag inte sett några tecken. Men det hjälper inte att gräma sig. Det förstår jag genom de samtal jag har haft med nära och kära och de stöd som de gett. Det går inte att lägga skuld på någon annan än den dömde, säger Sofie.
Hennes son är en av tretton målsäganden. Hon vet inte vilka de övriga drabbade familjerna är och det har således inte varit möjligt för henne att prata med övriga drabbade föräldrar om så önskats.
"Krävs det tunga artilleriet"
Vad Sofie framför allt är kritisk till då det gäller krishantering är att varken hennes son eller någon annan i familjen erbjudits professionell hjälp och att det inte heller har etablerats någon krisgrupp i kommunen som de drabbade kunnat vända sig till.
– Jag fick rådet av min arbetsgivare att ta kontakt med företagshälsovården och min son har hänvisats till skolkuratorn. Det handlar inte om skolk eller någon annan skolsituation. Det här är ett trauma och det behövs professionell hjälp som inte skolkuratorn är utbildad för och det har jag också fått medhåll om av kuratorn ifråga. Det krävs det tunga artilleriet helt enkelt och det är många som behöver hjälp. De drabbade barnen och deras familjer, arbetskamrater till elevassistenten med flera. Listan kan göras oändlig. Då det gäller den här viktiga biten tycker jag inte alls att Lycksele kommun har sett till att erbjuda den hjälp som de i media sagt att de har gjort. Däremot när det gäller hela rättsväsendet har bemötandet vi har fått varit mycket bra. Allt från polis och åklagare till säkerhetsvakterna under rättegången, tycker Sofie.
Hon säger att hon och hennes son liksom övriga i deras familj levt som i limbo tills domen skulle komma.
Domen: Åklagare nöjd, advokaten kritisk
– Domen är ett avslut på något sätt. Ett stopp så att vi kan gå vidare. Det finns mycket att ta tag i. För allas skull, men framför allt för barnen hoppas jag att domen inte blir överklagad. Då måste barnen gå igenom allt igen, säger Sofie.
Hur går ni vidare?
– Vi försöker att gå framåt och vidare. Ett steg på vägen är att det blev en fällande dom. Det är viktigt för min son att rätten trodde på honom och det framgår också tydligt av domen att de gjorde det. Det som är viktigt för honom är också viktigt för mig, säger Sofie.
Efter det som du tvingats gå igenom. Vilka råd kan du ge till föräldrar så att något liknande som hänt i Lycksele kanske kan förhindras eller stoppas tidigt?
– Var jättejobbig. Fråga, fråga, fråga barnen om hur dagen har varit och så vidare. Inte bara vad de åt till lunch på skolan.
Om de inte vill svara?
– Fortsätt att fråga. Ett annat tips är att åka till barnens skola och hälsa på. Det är en rättighet som finns och det visar ett engagemang för barnen som kan ge dig som förälder en bra överblick. Det är också viktigt att vuxna är inne på sociala medier, till exempel Jodel så att de är mer aktiva i barnen/ungdomarnas vardag, säger Sofie.
Fotnot: Sofie är ett påhittat namn.
Roland Edlund/Västerbottens-kuriren