”Gode Gud låt inte mamma dö. En sak till: hjälp mig att inte uttala svordomarna. Jag vill inte brinna i helvetet.”
Bönen är Margarethas. Hon växer upp i en finlandssvensk familj i en liten by i Österbotten. Pappan är industriarbetare och mamman hemmafru som det skulle vara på 1960-talet. Margaretha är ett sladdbarn och har tre äldre syskon. Familjen är religiös och befinner sig mitt emellan Maranata och Betels församlingar. Författaren gör en bra skildring av ett barns tankar om det som händer i en miljö som präglas av en ganska sträng frikyrklig världsbild. Rädslan för att hon ska vakna upp och finna att Jesus har kommit tillbaka och att hon är kvarlämnad, bönerna för den cancersjuka mamman som inte hjälper. Hade mamman lyssnat för mycket på skivan och börjat längta till himlen, där rosor aldrig dör? När mamman flyttat till Jesus blir pappan ensam med flickan och religionen blir mindre sträng.
Trots att Finland geografiskt är oss nära känner vi inte till så mycket om livet där. När Margaretha var barn gick fortfarande ”Svärje-båten” till Skellefteå och Sverige betraktades som en idyll. I Majken Öst-Söderlunds skildring verkar den frikyrkliga miljön likna den som fanns här. Boken är välskriven och har en tråd till nutiden genom att den vuxna Margarethas egen graviditet pågår parallellt med återblickarna till det förflutna.
MARIA ERIKSSON