Margareta Beckman låter oss följa med på en sängkammarresa bland de europeiska kungahusen från Henrik II av Frankrike via England, Polen, Preussen, Ryssland, Danmark och slutligen Sverige. Hon är uppenbarligen hemma i både miljöer, seder och relationer och det är när hon beskriver miljöerna, procedurer kring påklädnad eller de kungligas nöjen, brutala sjukdomar och död som boken lyfter. Tyvärr är det inte huvudfokus i ”Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor”. Älskarinnor, och älskare för den delen, radas upp. Hos flera kungar i så rask takt att det blir svårt att hålla isär dem. Porträttbilderna är tyvärr sällan till hjälp - det är samma stora ögon och hår. Till slut blir det lite skvallertidning, om än i sofistikerad form.
Varför har den här boken skrivits - frågar jag mig efter att ha avverkat ett par kungligheter. Varför dessa regenter? Är det extrema på något sätt? Kungligheterna tycks i regel nöja sig med vad som i dag skulle betraktas som ett genomsnittligt antal partners. Konvenansäktenskap och makt har antagligen inte gjort dem mindre benägna att begå äktenskapsbrott. Det är knappast chockerande och historiskt för ytligt. Margreta Beckman har glimten i ögat men jag hade hellre läst om en kunglighets relationer och samtidens politik och hovkultur. ULRIKA ANDERSSON
