Byggt. Fårstallet är nybyggt och är nästan klart. ”Min bäste vän är skruvdragaren”, säger Madeleine. Foto: Jeanette Lövgren.
Vi sitter i Madeleines stora lantkök. Hon bjuder på Kombucha, en slags jäst dryck av en tesvamp som hon dricker varje morgon. Det var 2011 som hon startade sitt skogsföretag och det i sin tur gav möjligheten till att kunna ha djur och det blev får. Hon började känna att hon ville pröva på något annat än att jobba på kontor. Att få bestämma sina egna arbetstider och att vara hemma barnen är livskvalitet, enligt Madelene. Pendla 12 mil varje dag var för långt.
– Jag blir inte rik, men vi klarar oss. Utan min man skulle det inte gå, han är oumbärlig. Förut träffades vi nästan aldrig. Det är känsla av frihet, säger Madeleine.
Hon började med fyra tackor som visade sig vara helt fel ras, de bara gapade och skrek, berättar Madeleine. Så hon bytte ut dem och skaffade gotlandsfår och texteltackor som är en köttras. Hon har utökat beståndet lite varje år.
– Det känns som att risken är mindre om man växer långsamt med företaget, säger hon.
– Det är en annan sorts stress när jag jobbar med fåren. Jag får harmoni i livet. De är mysiga och sociala djur. Tackorna får jag bäst kontakt med, säger Madeleine.
I april när lamningen börjar så kan det bli 14 till 16 timmars jobb. Nu har de har skaffat en övervakningskamera i stallet för att underlätta lite. På våren är det många hagar som ska byggas.
– Fåren måste ses till varje dag så de har ett bra bete, det kan man se på bajset.
Tackorna går och betar på andra sidan sjön i Kattisträsk och baggarna samt ungdjuren går vid gården. I baggarnas hage är det Balder som härskar.
– Det gäller att ha nära till stängslet och snabbt kunna hoppa över, när man går in till Balder. Det tar ganska ont om man blir stångad av honom. Annars är han ganska snäll. I våras smet han in till tackorna så i oktober väntas eventuellt mera lamm, säger hon och skrattar.
Snart är det slakt och då skickas fåren till Luleå. Köttet säljs i Burträsks Saluhall och pälsfårens skinn skickas för beredning.
– Jag har även gått en hel del kurser bland annat klippa får, förlösa får, koka sylt på eget pektin, torka grönsaker samt att spinna och karda. Jag har säckvis med ull så jag har något att jobba med vintertid.
Under vintern blir det mer jobb inomhus och pappersarbetet.
Madeleine har även lånat bordercollien Kepp för att lära sig att valla.
– Jag är nybörjare på att valla har bara gjort det fem gånger, vi håller på att lära känna varandra. Kepp kan, men inte jag, säger hon.
Just nu så finns det 35 tackor, 50 lamm och Baggen Balder på gården.
– Jag siktar mot 42 tackor för då blir det ungefär dubbelt så många lamm till våren, säger Madeleine.
De bästa av allt, det finns fortfarande så mycket mer att lära. Det är de som driver mig. Att det är roligt och utvecklande.
Närhet. Madeleine får en speciell känsla och närhet med tackorna. Foto: Jeanette Lövgren.
Spring i benen. Det är bra att ha Kepp till hjälp när Madeleine ska samla in de unga fåren. Foto: Jeanette Lövgren.
Gotlandsfår. ”Det är som julafton när jag får skinnen från beredningen”, säger Madeleine. Foto: Jeanette Lövgren.
Hantverk. Ullen måste kardas och förberedas före det går att spinna. Foto: Jeanette Lövgren.
Spinna loss. ”När jag skulle lära mig att spinna blev det lite svordommar”, säger Madeleine. Till vinter ska det bli varma vantar av det spunna ullgarnet. Foto: Jeanette Lövgren.
Vägens slut. En lite by med två hushåll. Madeleine hinner även med att jobba som skogstekniker och skogsbruksplanerare i företaget. Foto: Jeanette Lövgren.
Härskare. Texelbaggen Balder är den som härskar i hagen så de andra får vänta på sin tur att bli kliad. Foto: Jeanette Lövgren.