Amanda Lundmark vill visa hur flitigt den faktiskt används.
– Jag är här varje dag, säger hon.
Hundägaren Amanda Lundmark är en av alla som besöker rastgården regelbundet. Då hennes hundar inte är så gamla än tar hon dem dit för att träna dem gå fot.
– Det är bra med ett inhägnat område. Då behöver man inte ha dem i koppel, säger Amanda Lundmark.
Men rastgården kommer inte att finnas kvar länge till. Rastgården var sliten och då Amanda kontaktade kommunen för att kolla om den skulle rustas upp fick hon istället höra att den skulle tas bort. Platsen ska istället göras om till ett grönområde. Gärd Rönnskär brukar även hon använda hundrastgården. För henne finns det inget alternativ i dag till rastgården.
– Det är den enda hundrastgården som finns i Skellefteå. Folk kommer från norra sidan älven för att använda hundrastgården här, säger Gerd.
Det var från ett medborgarförslag beslutet hade tagits. I medborgarförslaget tyckte man att rastgården alltid var tom, något som Amanda Lundmark inte håller med om.
– Jag är här varje dag och då träffar jag oftast någon annan som är här, säger hon.
I rastgården springer ett 20-tal hundar tillsammans medan hundägarna umgås. Via en facebook-grupp kan de prata med varandra och bestämma tidpunkter att ses.
– Jag brukar komma hit och prata med folk i timmar. Sen vill man att hundarna träffar många andra hundar så de lär sig tycka om dem, säger hon.
Ola Burström, tekniska nämndens ordförande säger att kommunen inte haft ansvar för dessa sedan 90-talet. Då hundskatten togs bort 1991 ansåg man att man inte längre hade resurser och beslut togs att de skulle rivas. Ola Burström säger att hundägarna kan starta en egen hundrastgård om intresset finns. Men då behöver man mark att placera den på.
– Man kan gå ihop hundägare och fastighetsägare och ordna det tillsammans, säger han.
Om kommunen kan bistå med mark ser han som osäkert.
– Då måste man hitta en plats och kolla på detaljplanen för stället. Men det är svårt att svara på i dagsläget, säger han.
Vad tycker du om att hundrastgården riskeras att rivas?
Isak Boström