Lisa Grenholm, Tina Björk, Moa Tegman och Linnea Östin vittnar om en maktkultur där sexism och kränkningar accepterats av lärare och rektor. Foto: Abebe Asres/VK
– Det största sveket är från skolan. Jag känner mig så sviken av mina vuxna förebilder, lärare och rektorer som huggit tillbaka och försökt släta över, säger Tina Björk till Västerbottens-Kuriren.
VK träffar tjejerna som berättar om hur kulturen i deras klass på Dragonskolans teknikprogram varit allt annat än jämställd. Vissa killar har utmärkt sig med att skämta om våldtäkt, sexuellt ofredanden och varit direkt hotfulla. Dessa killar har backats upp av några, resten har suttit tysta. Flera killar har slängt ur sig kommentarer som "jag är så less på den här feministskiten" och ständigt förlöjligat jämställdhet och feminism. De berättar att flera händelser har utspelat sig i klassrummet eller i korridoren.
– I klassrummet när en kille skämtade om våldtäkt så sa jag att "det där är inte okej att skämta om", och då hånler han och säger att "tjejer är så patetiska, de kan inte ens komma med argument." Killarna runtom säger inte heller emot och för oss så uppfattas det som att de håller med, säger Linnea Östin, som får svårt att hålla tillbaka tårarna.
– Det är minst lika illa att ingen säger något, säger Tina Björk.
Läs också: Makt, kränkningar och sexism på stor gymnasieskola i Västerbotten
Bägaren rann överför tjejerna efter en fest utanför skoltid. En av killarna var direkt hotfull, kallade tjejerna "feminazis" och sa att det var okej för män att våldta kvinnor. Det var hur män var skapta och något som kvinnor måste acceptera, menade han. Det är en fest och ett uttalande som satt spår hos tjejerna. Killen i fråga har även uttryckt liknande värderingar i klassrummet och skämtat om våldtäkt, men från lärare och rektor har de fått höra att "det är åsikter och det måste alla få ha".
- Det är det som är så absurt. När ingen säger något om dessa typer av beteende gör också att vissa killar utsätter tjejer för sexuella övergrepp. Att skolan säger att det bara är en åsikt är inte acceptabelt, säger Tina Björk.
För tjejerna har vänskapen mellan dem betytt mycket. De har kunnat stötta varandra. Den sista tiden i skolan skickades sms varje morgon för att se om de andra skulle till skolan, de ville inte behöva gå dit själva. Skolans agerande satte mycket tvivel i tjejerna själva.
- När skolan gick emot en och inte gjorde något så börjar man tillslut undra om man själv gjort fel, men då kunde vi gå till varandra i alla fall, säger Moa Tegman.
Tjejerna berättaräven om en sexistisk jargong som funnits mellan killarna och vissa lärare. En lärare som bland annat fällt kommentarer om att han "satt sin kvinna på plats i helgen", och en annan som sagt "jag kan inte fokusera för dina långa ögonfransar som viftar".
När skolan inte tog sitt ansvar tog tjejernas föräldrar saken i egna händer och ringde upp killarnas föräldrar. Det resulterade i att tjejerna senare på skolan fick en utskällning av rektorn.
- Vi skulle passa oss med vad vi säger så att inte vi också kränker någon. Det kändes nästan som ett hot. Men vi hade ju bara berättat sanningen, Moa Tegman.
Rektorn föreslog en åtgärd och det var att tjejerna kunde bilda en tjejgrupp, där de skulle kunna få hjälp och stöttning inför att de skulle kliva in i en mansdominerad värd.
- Istället för att prata med killarna om hur de ska behandla andra så skulle vi bilda en grupp, säger Tina Björk.
Läs också: Rektorerna: ”Vi lägger oss platt”
Facebookinlägget som nuspridits på sociala medier står Tinas mamma Terese Svedberg Björk bakom, men det är inte bara hon som godkänt inlägget. Tjejerna och deras föräldrar har också läst inlägget innan det publicerades.
- Allt som kommit upp nu efter #metoo gör att det blir aktuellt. Allt som hänt på den här skolan göder den kulturen som gör att tjejer skriver #metoo. Det bör komma upp vad som har hänt på den här skolan, säger Terese Svedberg Björk.
För tjejerna har spridningen och debatten som följt varit en skräckblandad förtjusning. Efter att skolan inte tagit dem på allvar, tycker de nu att de fått stöd.
- Att få se att folk reagerar och bry sig betyder mycket, att vi faktiskt inte gjorde något fel, säger Moa Tegman.
Efter att de försökt stå upp för sig själva och berättat för rektorn och lärare, men inte fått något svar kom det också till en punkt där de började tvivla på sig själva och deras reaktion. Den sista tiden i skolan var inget nöje. En av tjejerna deltog inte på studentflaket och en av tjejerna fick inte vara i fred från elaka kommentarer ens på studentdagen.
- När hon kom ut från skolan så hade hon med sig ett plakat där klasskompisarna skrivit, som hon slängde direkt. Jag frågade vad det stod, och hon svarade "det vill du inte ens veta", säger Eva Tunemalm Östin, som inte kan hålla tillbaka tårarna när hon berättar vad hennes dotter varit med om.
Läs också: Elevernas reaktioner på sexismen
Tjejernas mammor harstått bakom sina döttrar när det i våras började uppdagas allt som hänt. De har varit med på möten med rektorn eftersom tjejerna inte velat vara själva. De har även själva hört hur rektorn bemött tjejerna.
- Först ville skolan inte ens ha ett möte, deras attityd var att alla måste få ha sina åsikter. Så vi fick stå på oss, säger mamman Eva Tunemalm Östin.
Mötet fortskred sedan enligt dem med att rektorn ifrågasatte
varför tjejerna inte sagt i från och menade att de inte själva gjort tillräckligt för att få stopp på den lärare som betett sig illa.
- Sen sitter rektorn och säger "orkar ni driva det här, är det värt att lägga energi på.", säger Terese Svedberg Björk.
Mammorna ifrågasatte bland annat lagar om diskriminering och även den plan skolan har mot diskriminering, men där fick de inget svar.
- De har en jättefin plan, men har inte ens koll på vad som står där. Det är en kultur som verkar vara helt absurd, säger Eva Tunemalm Östin.
Föräldrarna känner skuld över att de inte gjorde mer i våras när allt uppdagades, men i slutet av skolgången var läget så pass dåligt att fokus helt låg på att tjejerna skulle klara skolan och kunna gå ut med betyg.
- Det märks på deras psyke att det slitit jättehårt, säger Eva Tunemalm Östin.
- De har svårt att se deras eget värde och jag tror att det är en produkt av att ha levt i en sådan miljö i så många år och fått höra att de inte har ett värde, säger Terese Svedberg Björk.
Tjejerna menar attproblemen inte bara finns på deras program eller deras linje. De har hört andra tjejer som vittnar om att det är en maktkultur i deras klasser. De hoppas att skolledningen förstår att det är ett problem på en högre nivå, att de måste utbilda lärare och rektorer om vad som är åsikter, vad som är trakasserier och vad som är rätt och fel.
- Vi vill att det ska bli bättre för kommande tjejer. Vår skolgång är redan förstörd, säger Tina Björk.
- De uppmuntrar tjejer att välja teknik, men sen när det händer sådant här tar de inte tag i det, varför ska tjejer då ens gå där, säger Lisa Grenholm.
Skolans nolltolerans mot kränkningar, trakasserier och diskriminering ger de inte mycket för.
- Vars var nolltoleransen när det hände oss?, säger Moa Tegman.
- Jag hoppas de tar det på allvar den här gången. De måste verkligen jobba med problemet, det behövs en stor förändring, säger Tina Björk och de andra håller med.
Elin Stormare/Västerbottens-Kuriren