Van. I mer än tjugo år har Bjarne Modigh aktivt arbetat med örnar. Foto: Jeanette Lövgren.
Solens strålar letar sig fram mellan tallarnas grenar när ett gällt pip skär igenom skogen. Samtidigt syns en rörelse högt uppe i en av tallarna. Ljudet kommer från två små kungsörnar som denna dag har fått besök av Bjarne Modigh som klättrat upp till deras bo för att ringmärka dem. Bjarne Modigh sträcker fram handen för att ta tag i en av örnarna som flyttat sig till andra sidan av det stora boet. Sedan början av maj har Bjarne Modigh rest runt i Sverige för att ringmärka örnar, så han är van vid att hantera dem.
– Det viktigaste är att man inte skrämmer dem så att de hoppar ut ur boet, säger han.
Ett tiotal meter längre ned står Ulf Forsström som är projektledare för Kungsörnsgruppen i Skellefteå och Norsjö. Under den senaste veckan har han kört runt i området för att inventera kungsörnsbeståndet i trakterna.
– Jag tror jag har kört närmare 26 mil om dagen, men nu har jag i alla fall hittat nio häckningsplatser, säger han.
Inventeringen görs varje år runt om i hela landet med syftet att följa upp hur populationen ser ut och utvecklas, men även för se om det sker någon illegal jakt av de fridlysta djuren.
– Tyvärr så har det skett här också. För något år sedan var det någon som tog en fågelunge ur det här boet till och med, säger Ulf Forsström och suckar.
Högt ovanför trädtopparna skymtar en av föräldrarna som seglar över himmelen med ett vakande öga på Bjarne Modigh. I flera år har kungsörnar använt boet och att det i år är två ungar som ser ut att överleva hör inte till vanligheterna.
– Oftast får de två ägg, men ett ägg brukar kläckas en vecka före det andra. Det gör att de blir olika färger och olika stora. Om det då blir lite mat så brukar bara den större överleva då den tar all mat och stöter ut den andra, säger Ulf Forsström.
För tillfället har Ulf Forsström fler än tolv revir att inventera varje år, men det är inte alltid så lätt att hitta åt dem eller deras bon.
– Jag har ett ställe som jag har sett kungsörnar på men då de inte häckar på samma plats som förra året så vet jag faktiskt inte om det finns några ungar där, säger han.
Att däremot hitta nya revir och häckningsplatser är däremot svårt.
– Så vi är jättetacksamma för alla tips vi får in från allmänheten. Har de sett något som de tror kan vara en örn så är det bara att höra av sig till mig, säger Ulf Forsström.
När ringarna är fästa på vardera kungsörn hissar sig Bjarne Modigh sakta ned från den höga tallen. På händerna syns små revor från alla de fåglar han har varit i närheten av under den gångna månaden.
– De kan vara lite aggressiva ibland, men det varierar. De har ju alla olika personligheter, säger han och packar ned sin utrustning i en ryggsäck innan han och Ulf Forsström beger sig mot nästa häckningsplats.
Vi är jättetacksamma för alla tips vi får in från allmänheten.
Smycken. Örnarna får en ring på vardera ben, ett från riksmuseet och ett för vilket år som örnen märktes. Foto: Jeanette Lövgren.
Sliter hårt. Ulf Forsström och Bjarne Modigh har arbetat dag och natt för att ringmärka örnar i norra Västerbotten. Foto: Jeanette Lövgren.
Koll på barnen. En av föräldrarna har full koll på vad som händer i boet under tiden som Bjarne Modigh är där. Foto: Jeanette Lövgren.
Syskonkärlek. I år ser det ut att ha funnits gott om mat då båda ungarna har chans att överleva. Foto: Jeanette Lövgren.