Det finns tre brandförmän som delar på en jourhavandetjänst som innebär att de finns tillgängliga dygnet, runt året om i Byske. För tre veckor sedan utvecklades deras tjänst till att även innefatta ”Första insatsperson”. Tjänsten innebär att de har ett mindre räddningsfordon med utrustning och bilen har de med sig överallt under sin jourvecka.
Vid ett larm till räddningsstyrkan i Byske åker ”Första insatspersonen” direkt ut till olycksplatsen utan att åka förbi brandstationen först. Men trots att det finns en hjärtstartare och syrgas i bilen får de inga sjukvårdslarm. Hjärtstartaren ska enbart användas till eget bruk eller till räddningsinsatsen.
– Om grannen bredvid brandstationen skulle få hjärtstopp skulle vi inte ha en aning om det, säger Pär Antonsson, kårchef och brandförman för räddningsstyrkan i Byske.
I Jörn har räddningsstyrkan haft uppgiften ”I väntan på ambulans”, IVPA, i omkring tio år, där räddningstjänsten ger sjukvård till ambulansen är framme på plats. En IVPA-verksamhet innebär för Jörn, menar han, cirka 70 fler larm per år utöver de andra larmen.
– Räddningstjänstens verksamhet behöver då utökas och det krävs avtal med landstinget och utbildning av räddningstjänstspersonalen, säger Anders Hedlund, ställföreträdande räddningschef i Skellefteå kommun.
Räddningstjänsten har, enligt Hedlund, gjort vissa förfrågningar om fler IVPA i kommunen. Svaret de får är att kommuninvånarna, genom att det blir kommunen som står för kostnaderna, får betala för sjukvården två gånger.
– Men det här är en liten kostnad i sammanhanget. Det kan röra sig om kanske 100 000 kronor per år för varje ort, säger Anders Hedlund och fortsätter:
– Jag som skattebetalare skulle själv tycka att det är värt att betala för det.