Romaner som spänner sig över fyra generationer kräver sin läsares uppmärksamhet. I Care Santos ”De gömda rummen” möter vi inte bara huvudpersonerna i familjen Lax utan också deras vänner och tjänstefolk. Allt varvat med upplysningar och filosoferande kring målningar som donerats till den katalanska regeringen.
Centralgestalt är den kände spanske målaren Amadeo Lax som i boken främst uppmärksammas genom de otaliga porträtt han gjorde av sin unga hustru, Teresa, som övergav honom. Nu är hans barnbarn, Violeta, konstintendent, intresserad av familjens store konstnär och hans verk.
Mejlkonversation varvas i romanen med återblickar skildrade genom händelser sedda ur de berördas perspektiv.
När i nutid en dold dörr i konstnärens hus rivs vid en renovering upptäcks det läsaren anat redan vid läsningen av baksidestexten. Anfadern var ingen trevlig typ.
Jag har sekat mig igenom ”De gömda rummen” och bitvis fascinerats av Care Santos skildring av främst kvinnornas situation i Barcelona genom tiderna. Men det räcker inte. De ständiga hoppen i tiden gör att läsningen störs, berättelsen blir hackig och det riktiga flytet vägrar att infinna sig.
INGER LUNDQVIST
