ROCK. Popsveriges ständige sidekick Daniel Gilbert släpper nytt. Efter den underskattade ”New African sports” kommer så skivan som, enligt skivtiteln, ska visa att han inte längre kan sjunga. Men ack så fel. Likt sin kamrat Håkan Hellström uttrycker han mer känslor i en textrad om åldrande än vad hela Mello-startfältet gör på fem deltävlingar.
Det är mindre dist och mer finlir, slidegitarr och sjuttiotal än på den tidigare plattan. Från den swingiga ”Led 2”, via P3-poppiga ”Vipera Berus” till Neil Young:iga ”Bucket of glues” visar Gilbert prov på såväl variation som förmåga på gott låtsnickeri. Trots att de där riktigt knäckande låtarna saknas.
ANDERS SAMUELSSON
