Drömmen. Emilia Hallin vill att kulturlivet i Skellefteå ska bli mer tillgängligt och öppet. Foto: Emilie Sjölund.
När Emilia Hallin får frågan "Varför?" har hon svårt att hålla sig för skratt. Det är nämligen en vanlig följdfråga efter att hon berättat för personer om valet att flytta till Skellefteå. För sex år sedan lämnade hon hemstaden Härnösand för att prova lyckan 35 mil norrut och med jobb inom äldreomsorgen och två mandatperioder i kommunfullmäktige räknar hon sig som Skelleftebo.
– Fast en del har sagt till mig att jag måste ha bott här i minst 20 år innan jag kan göra det, säger hon och skrattar.
Även om Emilia Hallin inte kommer från en politiskt engagerad familj var debatter och samhällsfrågor två intressen under uppväxten. Hon beskriver exempelvis sin pappa som en som "kan ryta åt alla politiker oavsett partifärg", men har däremot aldrig vetat var deras åsikter stått. Troligtvis är det också därför Emilia Hallin inte var särskilt intresserad av att definiera var hon stod rent politiskt innan hon som 18-åring gick på ett SSU-möte. Men att definiera sig vare sig som person eller politiker har kulturnämndens nya ordförande aldrig varit intresserad av.
– Folk brukar fråga om jag är vänster- eller högersosse, men jag brukar inte fundera över sådant. Det överlåter jag till de som ändå har fullt upp med att definiera en. Det finns tillfällen då jag är ultrahöger och andra då jag är ultravänster.
När Emilia Hallin flyttade till Skellefteå hade det politiska engagemanget hamnat lite åt sidan. Hur hon hittade tillbaka till politiken har hon att tacka en annars inte så hjälpsam egenskap för.
– Jag har väldigt dåligt lokalsinne så när jag just flyttat hit gick jag faktiskt vilse inne i stan. Men så såg jag partilokalen och gick in och sa att jag ville vara med.
Engagemanget ökade och Emilia Hallin blev invald i kommunfullmäktige för perioden 2010-2014. Då satt hon som ersättare i kulturnämnden. Den nämnd hon i december ifjol blev ordförande för. Däremot är Emilia Hallin mån om att inte kalla sig själv för kulturnörd.
– Jag är inte en sådan som springer på vernissage varje helg utan tycker mer att kultur är något meningsfullt och viktigt som ger folk något att göra. Mitt mål är att tillgängliggöra kulturen för den är viktig både för de som bor här, de som funderar på att flytta härifrån och för de som har planer på att flytta hit.
Hur ser ditt eget kulturintresse ut?
– Det är främst grundat på populärkulturen då den alltid varit lättillgänglig och som liten spelade jag fiol på Kulturskolan hemma i Härnösand och sysslade med en del teater. Men jag tycker att det också är viktigt att ställa frågan vad som egentligen är kultur. För mig är allt man gör tillsammans kultur. En bioupplevelse eller att gå på hockey är också kultur.
Vad tror du personer kommer tycka om att du vill para ihop exempelvis hockey med det som vanligtvis ses som kultur?
– Kultur består av många olika delar och det går inte att säga att den ena kulturen är finare än den andra. Jag brukar säga att man inte ska göra skillnad på fin- och fulkultur.
Vad räknar du som fulkultur?
– Graffiti eller punk är två sådana kulturer som ofta anses fulare. Samtidigt så engagerar de många och mycket händer kring dessa, exempelvis punktfestivaler. Och punken är ju något som ofta betraktas som andra klassens kultur.
Vad är finkultur då?
– För mig är all kultur fin. Det är bara viktigt att vi kan tillåta både det klassiska och det nya. Jag är dock medveten om att begreppet kan reta upp folk.
Den viktigaste frågan kulturnämnden har att jobba med under mandatperioden 2014-2018 är bygget av ett kulturhus. Emilia Hallin vill att huset ska göra kulturlivet mer tillgängligt för medborgarna samt bryta gränsen mellan det hon kallar för ful- och finkultur genom exempelvis tillfälliga verksamheter. Ett kulturhus ska också hjälpa besökarna att få upp ett intresse för nya områden.
– Jag tänker att olika kulturområden kan ta draghjälp av varandra. Har man inte ett naturligt kulturintresse hemifrån behöver man språngbräder för att ta sig in. Ett exempel kan vara att man kanske går på en rockkonsert i kulturhuset och under tiden man är där upptäcker man en utställning.
Hur ska man kunna locka dit de som inte alls är kulturintresserade?
– Det är en utmaning vi måste fundera på, men jag tänker att om kulturhuset blir en del av Skellefteås nöjesliv så kommer fler att hitta dit. Vad som är viktigt att komma ihåg är att kulturhuset är en väldigt liten del av kulturlivet i kommunen. Jag tänker att ett sätt som vi skulle kunna få fler att ta del av det som händer i huset är att sända barnföreställningar genom videolänkar till närbiblioteken, exempelvis.
Är digitalisering en väg att gå för att möta medborgarna?
– Absolut, det är viktigt att satsa på det och speciellt i en kommun som till ytan är så stor. Man kan inte vara rädd för digitalisering samtidigt som vi inte ska släppa taget om det traditionella heller, men det gäller att inse vilken verklighet vi lever i. Vi måste hela tiden tänka före också och fråga oss vad folk har för krav på kulturen om 20 år. Det gäller att vara med i tiden.
För mig är allt man gör tillsammans kultur.