POST-METAL.Cult of Luna har flyttat från höst och landsbygd rakt in i den iskalla betongen. Och det är så benhårt, men samtidigt så vackert, att ingen kan lämnas oberörd. Jag sträcker mig nästan så långt som att påstå att Vertikal är bandets starkaste giv hittills. Fast några veckor till måste skivan få växa till sig innan den slutgiltigt kan segla upp på första plats och förbi ”The beyond” från 2003. Ändock, det är få band förunnat att konsekvent ge ifrån sig mästerverk efter mästerverk vid varje nytt släpp. ”Vertikal”, bandets sjunde album sedan starten 1998, bjuder på en resa som enligt bandet själva är influerad av filmen ”Metropolis” från 1927, linjära strukturer och upprepningar. Högtravande? Jo, en aning. Briljant? Utan tvekan. Sedan om bandet revolutionerat sin ljudbild till den milda grad som de själva vill påstå låter jag vara osagt. En märkbar skillnad är dock att synten tar en betydligt större plats än tidigare och bidrar till en något mer industriell stämning. Även den grövre sången får på ett par spår vila då en mer stillsam, om än fortfarande intensiv, röst tar till ton. Smakfullt och passande. Slutligen, var det värt nästan fem års väntan? Svaret kan inte bli annat än ett enhälligt ja.
DENNIS FAHLGREN
