1983. John Carlbäck och Eva Dahlgren tas emot av dåvarande kulturchef i Skellefteå Harald Larsen och Levi Bergström, då ordförande i kulturnämnden.
Boliden, 1970-tal. De flesta ortsborna var på något sätt engagerade i kyrkliga sammanhang, och särskilt stor plats för dansen fanns det inte. Dit flyttade Eva Dahlgren, en prima ballerina som stått på många av Europas stora scener. I en källare tog Bolidens barn de första stapplande dansstegen, och sakta men säkert förändrades något. Dansen blev en konstform att räkna med.
Eva Dahlgrens dotter Cecilia Björklund Dahlgren sitter i en bil påväg från Jokkmokk när Norran får tag på henne. Hon berättar att den djupa snön utanför bilfönstret tar henne tillbaka till uppväxten i Boliden, där hon tillsammans med sin mor lade grunden till en danskultur som idag är en del av skolan runt om i Sverige.
– Allt startade i den där källaren, med Bolidens barnbalett som turnerade runt i Sverige, Europa och till USA. 1978 stegade jag och mamma in på kommunkontoret och efter det har Dans i skola varit en verklighet i hela Skellefteå kommun. Det är 40-årsjubileum i år, vilket är stort, säger hon.
Efter uppstarten med Dans i skola, som innebär att lågstadieelever möter dans under professionell ledning på lektionstid, har Cecilia Björklund Dahlgren ägnat hela livet åt just tillgängliggörandet av dans. Hon startade 2003 Sveriges första danslärarutbildning i Piteå, är verksamhetschef för institutet Dans i skola och lektor på Luleå tekniska universitet. Nu har hon tagit nästa historiska steg – Cecilia Björklund Dahlgren är landets första professor i danspedagogik på konstnärlig grund.
– Det är otroligt stort, det är svårt för mig att ta in. Jag har varit lektor sedan 2008 och ansökte för något år sedan om att bli befordrad. Att det nu skett känns lite overkligt.
Hon beskriver det som betydelsefullt för henne personligen, men framförallt för dansens plats i den akademiska världen.
– Danspedagogik är ett ämne som knappt existerat i akademien, kanske för att det historiskt ofta bedöms som kvinnligt kodat och anses handla främst om kroppen och inte hjärnan och förnuftet. Men så är det ju inte. Det här är ett stort erkännande, säger hon.
I slutet av januari stod det klart att hon tilldelats professorstiteln och första tanken gick då till hennes mor.
– Hon var en pionjär och utan henne hade jag inte varit där jag är idag. Det har inte varit raka stigar för att införa Dans i skola till exempel, men både jag och mamma slutade aldrig kämpa.
Dansmålen för framtiden är stora – Cecilia Björklund Dahlgren vill utveckla en större nationell plattform för Dans i skola, något som just nu är under uppbyggnad. I maj arrangeras även en mötesplats för barn, danskonstnärer, lärare och forskare när den sjätte Dans i skolan-biennalen och den nordiska forskningskonferensen anordnas i Skellefteå och Piteå.
– Min vision är att alla elever ska få tillgång till dansen som konstform i skolan på samma vis som eleverna möter litteraturen, musiken och bilden. Dans ska inte bara vara för de med pengar eller intresserade föräldrar, det ska vara för alla, säger hon.
Hon var en pionjär och utan henne hade jag inte varit där jag är idag.
Positivt. Cecilia Dahlgren är hedrad och stolt över professorstiteln.