Allan Lundgren, Inga-Lill Karlsson och Eva Larsson trycker på brottsofferjourens betydelse i dagens samhälle. Alla tre önskar att de kunde stötta fler. Foto: Jonas Nilsson
Det är 1992. Allan Lundgren har just blivit änkeman och pensionerat sig som kriminalpolis i Skellefteå. Tankarna går kring vad han ska hitta på härnäst.
En representant från brottsofferjouren i Stockholm kommer på besök – sedan bär det iväg i full fart.
– Innan kvällens slut hade vi bildat en interimsstyrelse. Av någon anledning blev jag invald och utsedd som samordnare.
25 år senare är 92-årige Allan fortfarande högst aktiv. Brottsofferjouren i Skellefteå vänder sig både till brottsoffer och vittnen och Allan håller i den första biten.
– Det är så roligt att kunna hjälpa folk och stötta dem när de är oroliga. Vi har haft fina medlemmar hela tiden, det är synd bara att några har försvunnit.
Ordförande Inga-Lis Karlsson efterlyser nya eldsjälar till organisationen. Yngre förmågor behövs, inte minst för att de drabbade ska kunna mötas på bästa sätt.
– Vi är också ganska noga med vilka vi antar, man ska ha ett visst sinnelag för att passa till uppgiften, säger Inga-Lis.
Lokalt engagemang
1992 tar den nya organisationen mark springandes. Lokala krafter sluter upp när resurserna inte räcker till.
– Jag tror att vi fick 2 500 kronor när vi startade, berättar Allan.
De får ta över en av Korpen Skellefteås lokaler och renoverar den invändigt på egen hand. De får en telefon från polisen, ett konferensbord och stolar från Posten, fåtöljer från BPA och en skrivmaskin från Lagergrens bokhandel.
Erik Holm blir jourens kontaktperson vid Skelleftepolisen och hjälper dem med att komma i kontakt med brottsoffer.
– Man har ingen kontakt med polisen på det sättet längre, säger Allan.
”Alla kan höra av sig”
Idag fördelar en länstäckande verksamhet personer i behov av stöd till brottsofferjouren. Allan tycker att det var bättre förut.
– Vi kommer inte åt alla som vi vill. Vi har inte haft kontakt med någon av de som drabbats av morden i Norsjö, berättar han.
Han får medhåll av Inga-Lis Karlsson.
– Det är jobbigt för oss, för vi vet att en del skulle behöva vårt stöd. Vi vill att alla känner att de kan höra av sig till oss, säger hon.
Låg fördelning
Eva Larsson är generalsekreterare vid brottsofferjourens riksenhet. Hon berömmer Allan för hans eviga engagemang vid 25-årsjubileet i Skellefteå.
– Det är beundransvärt. Det är eldsjälarna som är grunden i verksamheten.
Brottsofferjouren har börjat föra statistik över hur många brottsoffer som förmedlas till dem utifrån antalet begångna brott. Eva Larsson önskar också att de kunde hjälpa fler.
– Vi hade en topp 2012 på fem procent, det är en väldigt låg fördelning.
Sedan starten 1992 uppskattas jouren i Skellefteå ha erbjudit stöd till över 10 000 människor.
