METALCORE. Smörja. Det är det första ordet som min hjärna värker fram när jag lyssnar på Bring me the horizon. ”Can you feel my heart” heter första låten. Jag tänker inte svara direkt på den frågan. Men det jag kan säga är att det inte finns något hjärta i överproducerad, plastig och låtsashård hardcore. Modernt och rätt i tiden, säger ni. En illaluktande bajsmacka för dubstep-kids, säger jag. Egentligen gillar jag inte att vara den som verkar vara emot utveckling och förändring. Men missförstå mig inte, utveckling är något bra. Det här är bara inte någon bra utveckling. Bring me the horizon är ett perfekt exempel på när ett band blir ungefär som McDonalds. Mycket varumärke, sälj och vinst. Men inget som helst innehåll. Ett förhållningssätt som även spridit sig till tidigare oantastliga subkulturer. Urk.
DENNIS FAHLGREN
