Shoppat. Hamdi har trängts i julhandeln i Skellefteå. Foto: Britta Stenberg.
Medan vi firar vår välbekanta jul, med förberedelser av alla slag, hänger glitter, stjärnor och ljus i fönstren, bär in ett träd som vi hänger en massa saker i, ställer fram massor av julmat på bordet och slutligen - släpper in den efterlängtade rödklädde mannen med mask för ansiktet som brummande önskar oss "god jul" och ger oss paket, tänker vi att allt är precis som det ska vara.
Men, för den som kommer från ett annat land, långt från dessa traditioner, kan de verka minst sagt - besynnerliga.
– Jag minns första julen, det kom en människa med plastmask och skägg och gav mig en present, sedan ville han ha en kram! Jag tänkte; är han verkligen på riktigt? Och jag var lite rädd. Jag förstod inte varför han kom eller varför han gav mig en present, säger Bahalbi Abraham.
Bahalbi Abraham har nu varit i Sverige i 18 månader. Han kommer ursprungligen från Eritrea. I hans hemland ser julen ut såhär:
– Hela släkten samlas, och vi yngre leker tillsammans och vi äter massor. Det saknar jag. Just till jul saknar jag alla dem, säger han.
Bästa och finaste julklappen fick Javad Muhammad. Han strålar när han berättar:
– I dag fick jag återförenas med min bror. Vi har inte sett varandra på tre år. Jag är så lycklig! säger han och kramar om den nyanlände brodern Jafar Muhammad.
Mubarak Hussein kommer från Kenya. Han arbetar på Kompassen, boendet för ensamkommande flyktingbarn i Malå. Han har varit i Sverige ett halvt år, så för honom är julens alla svenska traditioner helt nya:
– Jag förstår att det hör ihop med Sverige och det är nya saker för mig. Jag gillar det, granen är jättefin, säger han.
– För oss är julafton som en vanlig dag, vi muslimer firar den inte alls, säger Mubarak Hussein.
Däremot tycker han att Sverige har konstiga levnadsvillkor.
– Att barnen har eget rum! Och ni har äldreboenden, varför? Och "sambo" det är också helt nytt för mig.
Han förklarar att ingen flyttar från familjen förrän han eller hon gifter sig, att man bor många i samma rum och tillsammans över generationer.
– Vi firar Aid-fest efter Ramadan, i mitten av augusti, det är den största festligheten för oss, säger Mubarak Hussein.
Hamdi Kayse som kommer från Somalia minns julen i fjol:
– Jag minns särskilt att vi fick göra pepparkakshus, det var jätteroligt och annorlunda.
Hon har varit i Skellefteå och handlat. Inte julshoppat som alla andra, utan köpt lite kläder och småsaker.
– Det var jättemycket folk, långa köer och alla bar på paket. Precis alla! säger hon.
Att det är jul tänker hon inte så mycket på, mera då att det är väldigt mörkt och kallt i Sverige just nu.
– Jag hade aldrig sett is förut, inte snö heller.
Hamdi berättar vad hon reagerat på som är annorlunda mot Somalia:
– Det som är konstigt i Sverige är att man har hundar i familjen, dom sitter i sofforna och får mat inomhus. Jag tycker också att det är konstigt att man har så många foton på väggarna av familjemedlemmar, det är annorlunda, säger hon och tillägger:
– Men det som är väldigt bra med Sverige är att man inte behöver vara rädd när man går ut.
jag förstod inte varför han kom eller varför han gav mig en present.
Saknar familjen. Bahalbi Abraham saknar familjen och deras jultraditioner. Foto: Britta Stenberg.
Försöker förklara. Helen Edvardsson jobbar med flyktingbarnen och försöker förklara julen för dem. Foto: Britta Stenberg.
Julbestyr. Kul! tycker Mubarak Hussein och Bahalbi Abraham i Malå. Foto: Britta Stenberg.
Fick finaste julklappen. Bröderna Javad och Jafar Muhammad återförenades precis före jul. Foto: Britta Stenberg.