Det var 2014 som Eleonor Brännström började fundera på att sy sin egen folkdräkt. Högst upp på listan stod en Skelleftedräkt, tätt följd av en Västerbottensdräkt.
Men sedan dök några bilder på en dräkt från hembygden Byske upp – och valet blev genast självklart och efter en hel del letande hittade Eleonor tillslut det material som behövdes.
– De här är nog inte hundraprocentigt rätt i material och utförande. Att bära traditionella dräkter är inte lika vanligt här, och det finns inte alltid så mycket information att hitta om de olika varianterna. Dräpo, alltså dräktpolisen, skulle nog ha ett och annat att anmärka på. Men det är ju bättre att fuska lite, för att hålla traditionen vid liv, säger Eleonor Brännström.
Ovanligt
Dräkten pryds av trådar, lila, gula, blåa och gröna. I färgerna finns en stark hembygdssymbolik.
– De representerar ljungen, solen, älven och de gröna omgivningarna, berättar Eleonor Brännström.
Utöver kjol, blus, livstycke och förkläde har hon, som en extra detalj, också skapat en tillhörande sidenmössa. Den har Eleonor själv tagit fram mönster och skapat stommen till.
– Sedan fick jag hjälp med att brodera på åkerbär och blommor, säger hon.
Ökat intresse
Fyra dräkter tog så småningom form. Två i en mindre modell, till barnbarnen Elvira och Ella. Två i fullstor storlek, till sig själv och dottern Emmy. En present som blev väldigt uppskattad, då de inte längre är kvar i Västerbotten.
– I Avesta, där vi bor nu, är dräktkulturen väldigt levande. Där finns det minst fyra olika dräkter. Det känns roligt att ha en dräkt som visar var vi kommer från, säger Emmy Lund.
En inställning som Eleonor hoppas, och tror, att allt fler börjar ta till sig.
– Det känns som att den yngre generationen har börjat intressera sig. Om jag bär en traditionell dräkt kommer många fram och ställer frågor eller vill titta, och på midsommar ser jag fler och fler som har på sig egna dräkter, säger Eleonor Brännström.
På midsommar ser jag fler och fler som har på sig egna dräkter.