AKUSTISK/FOLK. Det finns artister och band som når sin absoluta fulländning i det intima och avskalade, såsom Lauryn Hill och Nirvana gjorde under deras magiska MTV-sessions. Sen finns det andra som, om man ska vara ärlig, inte tillför vare sig sin egen eller omvärldens syn på musiken någonting.
Att Band of Horses gör en unplugged-utgåva är i princip lika onödigt som om ett mejeri skulle börja ge ut mellan-mellanmölk. Det tillför inget till vad som redan finns då deras skivor står sig bra även utan detta påhitt. Det är dessutom inte tal om någon remarkabel förändring i stil med när ett metal-, eller för den skull grungeband, gör en avskalad version av sig själva.
Med detta sagt: Band of Horses är bra, versionerna likaså. Kritiken ligger inte däri. Att lyssna på skivan är stundtals en fröjd och det finns sånger som värmer det mest köldfrusna av hjärtan. Men förutom en monumentalt vacker ”Marry Song” som övertrumfar originalet hade spelningen kunnat stanna mellan artist och publik.
ANDERS SAMUELSSON