Republik. Norrländska revolutionärer tar makten och utropar en ny stat, Bottniska republiken. Foto: Patrick Degerman.
”Det man förvärvat med våld kan man behålla endast med våld”, sa Mahatma Gandhi.
Därför röstade jag blankt i det senaste valet.
Men vad skulle jag göra? Att rösta på någon av de två kandidaterna hade ju varit att legitimera en statskupp.
I lördags var jag på premiären av Västerbottensteaterns uppsättning ”Darling Dorotea”. Ett tankeexperiment som tar sin utgångspunkt i idén om ett självständigt Norrland och där även publiken får delta i ett presidentval i den nybildade republiken.
I början av föreställningen tar norrländska revolutionärer makten och utropar den nya staten, Bottniska republiken, med egen flagga och nationalsång. Banden med övriga Sverige klipps, och även med resten av världen ska det visa sig.
Inget annat land erkänner nämligen den nybildade staten, FN fördömer statskuppen och framtiden för Bottniska republiken ser ut att bli en framtid av isolering.
Men vattenkraft, skog och malm får den nya republiken i alla fall behålla. Men vad ska man med det till när ingen längre vill handla med republiken?
Då får man göra som Mikael Lindgrens karaktär som bunkrar bensin inne på det kombinerade ”Folkets Park och gym”, eftersom just bensin efter självständigheten blivit hårdvaluta och numera kostar 50 kronor litern.
Det är ett ambitiöst projekt som Västerbottensteatern visar upp. Pjäsen har växt fram genom intervjuer med människor runt om i länet. Vad har de för drömmar? Vad är viktigt för dem i livet? Vad gör dem glada eller arga?
Manusförfattarna Bobo Lundén (även regi) och Tora von Platen berättar om hur de under dessa intervjuer mötte mycket värme och humor, men också frustration och missnöje över att inte bli lyssnade på.
Och det är väl just så det är? Det är människor som påverkas av politik och det är människor som skapar politik. Därför är det mänskliga mötet så oerhört viktigt. Känslan av att vara bortglömd föder krav om radikal förändring och till synes enkla lösningar på komplicerade problem.
Ur det hänseendet är Västerbottensteaterns uppsättning ett viktigt inlägg i den politiska debatten, men också en utgångspunkt för större mellanmänsklig förståelse.
Att ”klippa banden” är och har aldrig varit en fruktbar idé. Däremot har det konstruktiva samtalet alltid lett mänskligheten framåt.
Därför är kulturen så viktig, eftersom den för just dessa samtal.
Teatern är en plats där samhället kan betrakta sig själv.