Om knappt envecka har den premiär, den nya ”Det”. Filmen där Bill Skarsgård sägs ha lyckats halvera budgeten för effekter genom att ”krypa ihop, göra ljud, snora, spotta och tala svenska”. Jag hoppas att det där sista stämmer, det vore ohyggligt kul.
För er som inte har koll på ”Det” handlar den om staden Derry i Maine som sätts i skräck efter en rad otäcka mord på barn. Ett gäng utstötta 11-åringar kommer ensamma gärningsmannen på spåren, en läskig typ som kan anta -vilken form som helst men som -föredrar att visa sig som Snåljåp, en dansande clown med huggtänder och röda ballonger, här alltså spelad av Bill Skarsgård.
I Stephen Kingsbok, som spänner över ungefär 1 000 sidor, utspelar sig händelserna över två skeenden. Ett på 50-talet och ett på 80-talet. I den nya filmen har man löst problemet med att komprimera denna bastanta roman genom dela upp historien i två filmer där första delen flyttats till 80-talet och den andra ska utspela sig i nutid.
Trailern ser läskigut och Skarsgård verkar bra men han har stora clownskor att fylla. Flera av er har säkert sett miniserien baserad på samma bok där Tim Curry spelade en märklig och ruggigt obehaglig Snåljåp. Men Currys briljans till trots var serien ganska nedvattnad i förhållande till boken. Ett tydligt tecken på detta är att miniserien var en av mina favoriter när jag borde varit allt för ung för att se den. Jag och kusinen satt med varsin skål popcorn och fasade lagom mycket vid synen av otäcka Snåljåp.
Jag frågade kusinen om hon nu ville gå och se den nya filmen. Jag fick detta till svar:
”Jag vill se den. Men måste fundera. Jag får mardrömmar”.
Jag förstår henne, den är garanterat otäckare än 90-talsversionen, och vi är sjåpigare nu än vad vi var då. Men jag sätter mitt hopp till att citatet om Skarsgårds skådespeleri stämmer, för om det är något som bör göra Snåljåp mindre läskig är det väl om han plötsligt talar svenska.