En handfull representanter från SKEVA har träffats på ett fik i Skellefteå för att gratta Årets kvinna, en utmärkelse där man vill lyfta fram någon som jobbar mot orättvisor och skevheter i Skellefteå.
Nu står cappuccinokopparna på det blåa bordet och de flesta har hittat en plats, på pinnstolar och i den svarta fåtöljen. Alexandra tar upp ett papper ur väskan och börjar läsa den anonyma nominering, och Åsa får nu höra den för första gången.
– Oj ... det är så att man blir generad, säger Åsa.
Ung och volontär
Hon lyfts fram för sitt jobb på Centrum för kvinnofrid där hon dagligen stöttar och hjälper våldsutsatta kvinnor, barn och män. Men det är inte bara ett jobb, intresset för frågor som rör makt, förhållande och förtryck har hon alltid haft.
– Jag kommer ihåg en speciell gång, det var när jag var ung och volontär i Kenya. Då gick jag och ett par kvinnor från byn och hjälptes åt på varandras åkrar och tyckte att det fungerade väldigt bra. Men nästa dag kom en av kvinnorna tillbaka alldeles blåslagen, hennes man hade blivit arg då hon hade jobbat på en annans åker då det fanns så mycket att göra på deras, säger Åsa.
Det var ett mycket starkt tillfälle då Åsa kände att det här är bland det viktigaste man kan jobba för, att se till att det blir jämställt, men att ingen far illa på vägen.
– De finns de som har levt ett helt liv med en våldsam man, men har valt att stanna kvar i relationen ändå av olika anledningar, säger Åsa.
Snabbt kommer samtalet över kaffekopparna in på hur man i Skellefteå lyfter frågan som handlar om våld i nära relationer, på skolan och i hemmet.
– Våld i nära relationer har alltid haft ett mörkertal, men idag är det alltmer okej att prata om det och det är viktig, säger Åsa.
De finns de som har levt ett helt liv med en våldsam man.