MELODISK DÖDSMETAL. Amon amarth är högstadie-metal. Och jag menar absolut inget dåligt med det, utan bara att det är exakt den typ av metal som var inkörsporten till ett tyngre missbruk av genren när jag gick i högstadiet under slutet av 1990-talet. För är det något Amon amarth gör bra är det att vara hårda utan att bli brutala, och melodiska utan att bli outhärdligt sliskiga. Sedan kan jag tycka att hela vikingagrejen som bandet nu jobbat med i nio album börjar vara aningen lökig. Musiken håller åtminstone fortfarande så länge man inte förväntar sig något helt nytt och omvälvande. Att forne Candlemass-vokalisten Messiah Marcolin gästar på spåret ”Hel” är en kul detalj. Jösses, vilken kraft han har i sin pipa! Den som inte doomdansar får skämmas läppen av sig.
DENNIS FAHLGREN
