Fynd i arkiven. Jörgen Andersson från Skellefteå museum visar upp några av de gamla breven som finns i arkiven.
Det är Folkrörelsearkivet och museet som ligger bakom idén. Kanske om 50 år att utrikesföddas släktingar kan gå in på vårt museum och läsa hur det var när deras släktingar flydde sitt hemland.
Häromdagen fanns Sofie Hedman från Folkrörelsearkivet och Jörgen Andersson från Skellefteå museum på plats vid en lektion som hölls på Campusområdet. Deltagarna i utbildningsprogrammet Korta Vägen – en utbildning för utrikesfödda med högskoleutbildning – fick läsa gamla Amerikabrev och de fick chans att skriva ner sina egna upplevelser.
– Vi har tidigare varit på högstadiet i Lövånger där flyktingar fått berätta om sina liv, säger Sofie Hedman.
Stor utvandring
Amerikabreven innehåller både vardagsupplevelser från USA, om längtan hem, och undran över hur släktingarna har det där hemma.
Breven är skrivna på ålderdomlig svenska, det är inte alltid så lätt för kursdeltagarna att tyda språket.
Under Berättarfestivalen kommer en del av eleverna från Korta Vägen att delta. Jörgen Andersson poängterade för eleverna att från 1870 fram till 1930 utvandrade 1,2 miljoner svenskar, merparten till USA.
– Svenskarna lämnade landet på grund av misär, missväxt, fattigdom och sviktande framtidstro.
Dramatisk flykt
Att fly sitt hemland är alltså långt ifrån något ovanligt. Kiflay Issak är en av de som på lektionstid nu nedtecknar sin levnadsberättelse. Kiflay har flytt från Eritrea, det handlar om en dramatisk flykt.
– Jag var tvångsinkallad i det militära. Flykten i en överfull smugglarbåt var inte lätt.
Kiflay är utbildad ekonom, kanske kan hans släktingar i framtiden gå på museet och få veta mera om hur Kiflay upplevde tillvaron i sitt nya hemland.
Att spara berättelserna är viktigt för eftervärlden
Utmaning att förstå. Kiflay Issak från Eritrea och Halla Allatar från Syrien studerar gamla Amerikabrev. Breven är ofta skrivna med ord som knappt används i dag vilket givetvis inte gör det lätt.