Från lägret. Alice Engman fick bli volontär på ett flyktingläger i Grekland. Foto: Foto Privat.
Alice åkte tillsammans med sin klasskompis Sanna Markström, de båda går socionomprogrammet i Umeå.
– Det var ett unikt volontäruppdrag genom Rädda Barnen. De har aldrig skickat volontärer förut, bara anställda. Men nu gjorde de en uttagning före som jag och Sanna klarade och vi fick åka, berättar Alice Engman.
Uppdraget var att på ön Leros stötta barnfamiljer på flykt. Ofta var det syrier, afghaner och kurder. I flyktinglägret hade Rädda Barnen ett tält där Alice och Sanna arbetade.
– Vi skulle skapa en barnvänlig plats, trygg för barn, en stressfri zon. Ett ställe där de kunde fortsätta att vara barn.
Hur gjorde ni det?
– Vi ordnade olika lekar, sånger, målade, hoppade hopprep och spelade fotboll. Det var fascinerande hur bra det gick att kommunicera fastän vi pratade olika språk.
Tre exempel på ord
Fast Alice lärde sig dessutom några arabiska ord.
– Jag lärde mig salam som betyder hej, ismek som betyder vad heter du och marak som barnen brukade säga när de ritat klart på ett papper och ville ha ett nytt.
Kände du att du gjorde nytta?
– Jag gjorde verkligen det. Man kan tänka att det här med att leka med barn – man ger ju inte någon person något fysiskt, som mat. Men vi gav något helt annat. Vi mötte en otrolig glädje. Många barn hade inte lekt på länge och var så, så glada. Vi fick en otrolig respons från föräldrarna som många gånger själva inte haft orken att leka med sina barn. Det var en väldigt stark känsla. En förälder berättade att barnet inte skrattat på en månad, förrän nu. Det var det bästa man kunde få höra.
En förälder berättade att barnet inte skrattat på en månad, förrän nu.
