HARDCORE PUNK. Jag var inte särskilt imponerad av AC4:s självbetitlade debutalbum från 2009. Egentligen inte en dålig skiva, men den väckte ingen lust att krossa fönster eller snatta folköl på OBS. En bra måttstock för om en hardcoreplatta håller måttet. Glädjen är därför stor när ”Burn the world” fräser och smattrar som om det gällde livet. Musikaliskt är det fortfarande exakt samma emulering av klassisk hardcore och punk från 1980-talets början som bandet spelade på debuten. Allt är bara bättre, snabbare och roligare. Speciellt Dennis Lyxzéns röst har lyft sig flera snäpp sedan förra gången. Kanske ett resultat av återföreningssvängen med Refused under fjolåret? Extra kryss i kanten för omslaget vars typografi uppenbart har influerats av tuffingarna i Cro-Mags.
DENNIS FAHLGREN
