Nu när Ryssland infört en ny lagstiftning för att hämma homosexuellas rättigheter än mer känns ”Absolut noll” högaktuell, men framför allt nödvändig. Handlingen är grå, karg, snuskig i dubbel benämning och framför allt kylslagen – i dubbel benämning. Anna Fock låter läsaren följa med in i Sankt Petersburgs bakgator, där svartklubbar är tillflykten för stadens bögar och lesbiska. Offentliga platser däremot bör helst undvikas, då det är otänkbart att ett homosexuellt par ska kunna visa sin kärlek öppet. Förutom en politisk prägling tar ”Absolut noll” upp barndom, vänskap och givetvis kärlek, men också tankar om identitet. Skräcken för HIV finns också med på ett hörn.
Huvudkaraktären Nikita är en ung, till ytan bekymmersfri, man som söker lyckan. Tillsammans med sina vänner är nätterna fester och dagarna en melankolisk dimma. ”Absolut noll” är långt ifrån glamorös men fascinerar och stannar kvar ett bra tag efter att de 300 sidorna tagit slut.
Det är också svårt att inte imponeras över att debutförfattaren Anna Fock bara spenderat en vecka i Sankt Petersburg. För hennes detaljerade sätt att beskriva miljöer säger egentligen något annat. Genom varje sida i boken kan man känna miljöerna och till och med lukterna. Frågan är bara, skulle de personer som inspirerat till ”Absolut noll” känna igen sig?
EMILIE SJÖLUND
