Det är lätt att ifrågasätta, ännu lättare att döma. Huruvida det var rätt eller fel av Martin Schibbye och Johan Persson att passera den etiopiska gränsen utan visum och med rebellgruppen ONLF som sällskap har diskuterats åtskilliga gånger. Därför känns det skönt att nu kunna fokusera på händelsen istället för handlingarna. För som de flesta vet vid det här laget misslyckades duon med målet att granska Lundin Petroleums verksamhet i Ogaden och istället för att återvända hem med ett reportage som skulle öppna allas ögon hamnade de i Kalityfängelset. Ett fängelse vilket sägs vara ett av Etiopiens värsta.
Historien om hur de hamnade där, hur rättsväsendet i Etiopien ser ut och hur storpolitik fungerar är sedan länge känt till en viss del. Men för första gången får duon själva berätta detaljerat och med egna ord hur det var att spendera månader i häktet och desto längre tid i fängelset. Att ständigt balansera mellan hopp och förtvivlan.
”438 dagar” är en reportagebok som berör på många plan. Det är inte bara ilska eller elände utan också humor och glädje. Vad som gör boken än mer läsvärd är Martin Schibbyes och Johan Perssons vänskap. I intervjuer efter frigivelsen har de berättat om hur olika de är och att deras personligheter kompletterar varandra. Efter att ha läst deras berättelse förstår man precis vad de menar. Martin Schibbye är den lugne och resonable medan Johan Persson har ett temperament som både får en att fnissa och oroas över deras säkerhet i vissa situationer. Förutom att än en gång bevisa vilka fantastiska journalister de är genom sitt språk och brinnande ärlighet som fastnar hos en är boken till stor del uppbyggd på dialoger. Dialoger som skrämmer, förfasar och roar en.
Oavsett vad man har för åsikter om våghalsade journalister så är ”438 dagar” värd att läsa. Den kommer ge varje läsare en lite mer öppen världsbild och är dessutom en fin hyllning till vänskapen, när den behövs som allra mest. Och för att citera författarna själva – glöm aldrig de journalister som fortfarande sitter oskyldigt dömda i Kality.
EMILIE SJÖLUND
