1976 är Uffe medlem i motorcykelklubben Spitfire och deras fester ska vi inte tala om, fast det är just vad Dy Plambeck börjar med att göra. Uffe är titelfigur i ”Gudfar” och är/var inte bara motorcykelbuse i Köpenhamn utan också en känslig typ, färgad av knepiga relationer med sina närmaste. Pappa alkisen, mamman som övergav honom, Valeska som prioriterade knarket. Och så Pettring, guddottern. Han är murare också, en skicklig hantverkare med massor av yrkesstolthet, en som inte tolererar fusk. En komplicerad, men knappast unik typ.
Hans bagage är tungt; man anar att det är därför hans kärleksliv inskränkt sig till sex med klubbfesternas tjejer, Valeska och några till. Och pappa dör och mamma, som han sent omsider på något sätt försonats med, är på väg att göra detsamma och Valeska är borta, men Pettring, guddottern, älskar han över allt förstånd, för hon är ju hans familj. Henne får inget hända och känslomässigt hämmad är inte detsamma som handlingsförlamad. Passa er, alla pojkvänner som gudfar finner olämpliga!
Dy Plambeck har skrivit en tunn (200 sidor) bok som borde kunna slukas, men känns tungtuggad. Det är hoppen i tiden, fram och tillbaka. Det är bristen på dialog. Det är inte svårt att känna för Uffe, men boken om honom hade kunnat göras lättillgängligare. OLLE LUNDQVIST
