Susanna Alakoski i samspråk med Iréne Ström, en av arbetarna på Algots. På onsdagskvällen genomförde Susanna Alakoski ett författarbesök på biblioteket i Norsjö och på torsdagen besöker hon Morö Backe bibliotek.
Susanna Alakoski slog igenom med debutromanen ”Svinalängorna” 2006, en bok som även belönades med Augustpriset.
Med ”Bomullsängeln” 2019 påbörjade hon en romansvit på fyra böcker som tar avstamp i mormor Hildas arbete på textilfabriken i Vasa och som ska skildra arbetarkvinnors liv i Finland och Sverige från 1920-talet och till idag.
Sonja Stenlund, Marianne Risén och Kerstin Hellgren berättade om sina upplevelser under tiden på textilfabriken i Norsjö. Från början hette den Algots men den har även haft andra namn och ägare.
Nu jobbar Susanna Alakoski med research inför det fortsatta arbetet och som ett led i det besökte hon på onsdagen Norsjö för att träffa några kvinnor som jobbade inom textilindustrin när det begav sig.
Stor etablering
Bakgrunden är Algot Nords stora etablering i Skellefteå, Lycksele och Norsjö 1972, där även staten satsade åtskilliga miljoner. Som mest arbetade omkring 700 kvinnor där, men krisen kom och efter några år tystnade maskinerna för gott.
Susanna Alakoski berättade att hon forskat mycket kring industrihistoria. Men allt som finns på pränt är företagen, tekniken och politiken. Nästan ingenting om arbetarnas historia.
– Jag drivs av en upprördhet över det. Jag växte upp i ett arbetarområde där många kvinnor jobbade. Men ingen ställde några frågor.
Det var möten där de talade om vilka som inte dög. Det fanns också de som kom tidigare på morgonen för att klara av tidsmålet.
Därför ville hon nu veta vad kvinnorna gjorde: hur behandlades de, fanns det några toaletter, hur var det med arbetsskador, hade de kul på jobbet?
Stress och sammanhållning
Det blev ett samtal om stressen vid löpande bandet, övernitiska tidsstudiemän och otrevliga chefer.
De före detta textilarbetarna hade med sig urklipp och fotografier, här från kungens besök i Norsjö 1976.
– Det var möten där de talade om vilka som inte dög. Det fanns också de som kom tidigare på morgonen för att klara av tidsmålet, berättade Sonja Stenlund.
Men berättelserna handlade även om sammanhållning och solidaritet mellan arbetarna och ett första jobb som gav många kvinnor en annan frihet än de haft tidigare.
Mötet bjöd även på en del anekdoter. Som när kungen besökte fabriken när han var på Eriksgata i Norsjö 1976.
Susanna Alakoski gör en grundlig research och har arbetat med det här projektet i många år.
– Jag kom ihåg att det var stora rubriker om vår fackordförande som vägrade niga för kungen. Hon satt och jobbade som vanligt, berättade Astrid Karlsson.
Namnlösa kvinnor
Hon och de andra före detta textilarbetarna hade även med sig foton och tidningsurklipp. Ett material som nu, i en eller annan form, kommer att ingå i underlaget för Susanna Alakoskis fortsatta arbete.
Hon hade även ett ord på vägen till kvinnorna hon mötte i Norsjö:
– När jag tittar i arkiven har direktörerna namn men aldrig kvinnorna i fabriken. Jag har suttit och gråtit över det.
– Så skriv dit namnen, ni får det i uppgift av mig.