En bild pÄ en liten siv i 7-Ärs Äldern hÀnger pÄ vÀggen hemma hos Siv. Bilden Àr ett montage.
Hur sammanfattar man ett 100-Ärigt liv? För Siv Björk tycks det okomplicerat.
â Jag Ă€r sĂ„ innerligt tacksam att jag har fĂ„tt vara med sĂ„ lĂ€nge.
Hon vÀxte upp i byn Ambjörby i Torsby kommun i VÀrmland. BÄda förÀldrarna var lÀrare och hon var minstingen i familjen bland fem Àldre bröder.
â Jag hade en trygg och fin barndom, sĂ€ger hon.
Siv flyttade hemifrÄn som trettonÄring för att lÀsa vidare pÄ realskolan, som man skulle kunna beskriva som dÄtidens högstadium. Det fanns inte i hennes hemby sÄ hon fick flytta till nÄgra slÀktingar för att studera.
Senare lÀste hon vidare till lÀrare pÄ högskolan i Uppsala.
Hon berÀttar att det alltid har varit naturligt att lÀra och utbilda sig och att lusten att lÀra sitter kvar Àn i dag.
â Jag lyssnar alltid pĂ„ radion. Jag vill inte bara veta vad som hĂ€nder hĂ€romkring, utan vad som hĂ€nder ute i vĂ€rlden och varför. Man mĂ„ste vara nyfiken hela livet, annars mĂ„ste det bli vĂ€ldigt trist, tror Siv.
Efter utbildningen fick hon jobb som lÀrare i Norsjö. à ret var 1949 och 26-Äriga Siv stegade in i en helt nybyggd skola. Det var mycket som skulle fixas och hon tog eleverna till hjÀlp med att packa upp och stÀlla i ordning alla saker som hör en skola till.
Siv Björk arbetade som lÀrare pÄ Norsjöskolan i över 40 Är. Bilden pÄ en yngre Siv satt pÄ makens skrivbord som nu stÄr i hennes lÀgenhet.
Mitt i flyttstöket sÄ stod han bara dÀr, Evert som var vaktmÀstare pÄ skolan. Han kom att bli hennes stora kÀrlek och livskamrat.
â Jag sĂ€ger som kungen: âDet sa bara klickâ. Sedan den dagen var vi oskiljaktiga.
Ett Är senare förlovade de sig och sedan gifte de sig i Sivs hemtrakter i VÀrmland.
Första tiden i Norsjö hade Siv lite svÄrt att förstÄ dialekterna i de olika byarna, men fick god hjÀlp av eleverna.
â De kunde ju ha retats för att jag inte förstod men det upplevde jag aldrig, sĂ€ger hon.
Siv undervisade i vad som vi i dag kallar hemkunskap. Det innebar att hon lÀrde eleverna att sy och att ta hand om hemmet.
Hon gick i pension vid 63 Ă„rs Ă„lder.
â De gjorde om lĂ€roplanen och eftersom jag hade sĂ„ kort tid kvar sĂ„ valde jag att gĂ„ redan dĂ„.
Evert, som var nÄgra Är Àldre, var dÄ redan pensionÀr och tillsammans fick de 59 fina Är tillsammans fram tills hans bortgÄng.
PÄ vÀggen i lÀgenheten hÀnger en bild frÄn en av alla Siv och Evert Björks vandringar. HÀr med en kompis som de trÀffade under turen.
De Àgnade mycket av sin tid tillsammans till att vara i naturen, framförallt delade de ett stort intresse för vandring. De var Àven fackligt engagerade men inte minst lade de ner mycket engagemang i FriluftsfrÀmjandet.
I dag sÀger kroppen ifrÄn, men i sinnet finns de goda minnena frÄn alla parets vandringar och skogsÀventyr kvar och skÀnker glÀdje.
â Att sova ute i tĂ€lt under vandringarna var det bĂ€sta som fanns, sĂ€ger Siv.
Mycket har förÀndrats sedan den dÀr höstdagen för hundra Är sedan nÀr Siv sÄg dagens ljus för första gÄngen.
DÄ hade det gÄtt tvÄ Är sedan kvinnor fick röstrÀtt i Sverige.
â Det har ju varit en positiv utveckling för kvinnor. Det Ă€r inte lika polariserat mellan manligt och kvinnligt som det var nĂ€r jag var ung.
Vad hon inte riktigt kan acceptera Àr att kvinnor, trots samma utbildning och arbetslivserfarenhet som mÀnnen ÀndÄ tjÀnar mindre.
â Det gĂ„r Ă„t rĂ€tt hĂ„ll, men det gĂ„r trögt.
Har du nÄgot rÄd till den yngre generationen?
â Försök tĂ€nk efter innan du ger dig in pĂ„ nĂ„gonting, det gĂ„r lite för fort ibland. Men det Ă€r inte sĂ„ lĂ€tt, alla har vi varit tonĂ„ringar och det Ă€r ju en brytningsĂ„lder. Ibland kan jag tycka synd om ungdomar i dag, de Ă€r utsatta för sĂ„ otroligt mycket som lockar och drar.
Siv har inga stora planer för framtiden och berÀttar att hennes dÄliga syn och knÀskada hindrar henne lite. Trots det har hon lyckats behÄlla sin positiva syn pÄ livet.
â Jag tar till vara pĂ„ det som Ă€r bra. Det Ă€r lĂ€tt att bli gnĂ€llig och jag vill absolut inte vara en gnĂ€llspik.
Hon berÀttar att ensamheten Àr svÄr pÄ sitt vis och upplever att det hÀnde nÄgot efter 95 Ärs Älder.
â DĂ„ blev man plötsligt ingen, folk hĂ€lsar, sĂ€ger nĂ„got och gĂ„r vidare. De tror att man inte kan prata. Men jag vill ju ha motstĂ„nd och resonera.
Hur hanterar du ensamheten?
â Jag försöker tĂ€nka tillbaka pĂ„ det som har varit trevligt, sedan har jag ett stort sĂ€llskap i radion.
Siv Àr inte mycket för stora firanden. Det var kul fram tills hon var 25 Är.
Mest troligt stÄr radion pÄ som vanligt hemma hos Siv i dag och kanske lÀr hon sig nÄgot nytt pÄ sjÀlvaste 100-Ärsdagen.
H.M. Konung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia skickar varje Är ut lyckoönskningar till alla som fyller 100 Är.
Ser du fram emot gratulationshÀlsningen frÄn kungaparet?
â Jag vet inte hur det ser ut sĂ„ det kan bli kul att se. Men jag tror att han mĂ„ste uppdatera det dĂ€r snart, det börjar vara sĂ„ mĂ„nga som blir 100. Han fĂ„r nog ta och flytta fram det fem Ă„r.