"Det gör en ledsen och besviken att det får vara så här", säger Ida Karlsson, som skrivit sin magisterexamen om konsekvenserna efter stängningen av BB i Lycksele.
– Jag förstår att det är ett känsligt ämne men jag blev själv också arg och ledsen ju längre jag kom i processen, säger Norsjötjejen till VK.
I magisteruppsatsen har två gravida kvinnor, två mammor samt två barnmorskor intervjuats om sin upplevda situation efter att Lycksele BB stängt. Syftet är att redogöra för stängningens konsekvenser i glesbygden, utifrån kvinnornas berättelser.
Ida Karlsson är själv från Norsjö och brinner för just landsbygdsfrågor.
– Det är många som pratar om det här problemet, som både är en kvinno- och en landsbygdsfråga, men konsekvenserna av det har inte tidigare samlats ihop i det stora hela, säger hon.
Magisteruppsatsen, med titeln ”Försvinner förlossningen så försvinner akutsjukvården, vem vill bo här då?”, bygger på att det råder helt andra förutsättningar här i jämförelse med nedstängningen av Sollefteå BB. I Västerbottens inland handlar det om mycket längre avstånd.
– Det har gjorts mycket studier på Sollefteå BB men inte om det som hänt i Lycksele. Det är så pass glest här uppe att avstånden gör att det drabbar folket här mer.
Ida Karlsson utgick från tre frågeställningar i sina intervjuer, först och främst vilka känslor som uppkommit i den rådande situationen.
– Jag kom fram till att kvinnorna upplever känslor av ångest och oro att inte veta hur det kommer att se ut den dagen man föder eller åker in på kontroll.
Utfallet i den första frågeställningen ledde i sin tur fram till nästa, som handlar om att kvinnorna bygger strategier för att kunna hantera känslorna av oro genom att försöka planera i en situation där det inte riktigt går.
– Man försöker göra allt för att lindra de här jobbiga känslorna. En strategi kan vara att man kanske flyttar innan man ska föda.
Situationen såg olika ut för de som har barn sedan tidigare, eller har djur hemma. Det var svårare för dem att planera.
– Här var relationen med barnmorskorna jätteviktig för att känna sig trygg och säker. Kommunikationen är jätteviktig, och att man får rätt och uppdaterad information minskar oron, säger Ida Karlsson, som märker av en mindre oro hos förstföderskor.
Kristankarna finns inte på samma sätt hos dem eftersom de sedan innan inte vet vad de har att förbereda sig på, förvänta sig eller behöver, förklarar hon.
– De som hade barn sedan tidigare var tryggare i sig själva, samtidigt som de också är medvetna om vad de behöver och de därför får de här jobbiga känslorna och försöker hantera dem när de behoven inte möts.
Hade du förväntat dig resultatet som studien kom fram till?
– Tyvärr har det varit ett ganska väntat resultat. Det är varför jag känner en sådan inspiration för ämnet; jag har familj och släktingar i Norsjö, som ändå är mitt andra hem. Jag kan förstå situationen som folk där befinner sig i.
En majoritet av intervjupersonerna har uppgett att de kan tänka sig att flytta permanent för att vara närmare BB och vården i stort.
Det finns också en oro, särskilt hos barnmorskorna, för att även akutsjukvården drabbas om förlossningen försvinner.
– De är oroliga att det ska bli en språngbräda till att stänga ner andra verksamheter och akutsjukvården.
Ida Karlsson berättar att hon knyter ihop säcken med landsbygdsfrågan i stort – att det här även drabbar kvinnor som söker för abort eller andra gynekologiska ärenden. Och att det handlar om glesbygdens framtid.
En av barnmorskorna tar upp de potentiella risker som finns för de kvinnor som vill genomföra abort, vilket betyder att nedstängningen även påverkar kvinnor som söker kvinnosjukvård, enligt studien.
– Om man vill att glesbygden ska växa så blir det en motsägelse att stänga ned en förlossningsavdelning, säger hon.
Ida Karlssons argumentation är att konsekvensen blir en större patientsäkerhet, trots att man från högre håll motiverar en stängning med att det ska bli bättre för kvinnorna. Slutsatsen baseras på intervjupersonernas känslor och deras berättelser, fortsätter hon.
Ida Karlsson tar nu sin magisterexamen vid sociologiska institutionen på Umeå universitet, och vill gärna jobba med landsbygdsfrågor framöver.
– Jag försöker lyfta i förordet och i hela uppsatsen att jag hoppas att den som läser den frågar sig ”men vad är det som händer?” Och att inte bara de som drabbas tar del av uppsatsen, utan även de som kan påverka och göra skillnad.