Larmet gick på förmiddagen den 5 januari. Rökutvecklingen var våldsam och kunde ses från långt håll.
Tisdagen den 5 januari började som en vanlig dag för Sara Signarsson Eriksson, hennes man Krister Eriksson och barnen Tindra, Linus, Molly och Ida. Sara var på jobbet, Molly var hemma med familjens två hundar och de andra var på väg till Skellefteå.
När Molly satt på övervåningen och sminkade sig kände hon plötsligt en konstig lukt.
– Jag sprang ner och då såg jag att det brann runt spisen, berättar hon.
Först försökte hon lyfta brandsläckaren, men den var för tung. Då tog hon tag i hundarna och sprang ut ur huset, endast iklädd morgonrock och badtofflor.
Molly knackade på hos grannarna, men de var inte hemma. I stället rusade hon ner på vägen och fick då stopp på två bybor som precis passerade där. När de fick veta vad som hänt ringde de genast SOS Alarm.
Brandkåren kom, men kunde inget göra för att rädda huset. I stället fick de snabbt koncentrera sig på att hindra branden från att sprida sig.
Av huset återstår nu bara förvridna och förkolnade rester inbäddade i snö.
Det enda som gick att rädda var några skotrar och A-traktorer, en svets, en kompressor och några andra saker i det bakre förrådet. Allt annat slukades av lågorna.
– Det känns tragiskt. Hemskt. Man tänker ”det här händer aldrig oss”. Men nu hände det, säger Sara.
Samtidigt är hon innerligt tacksam över att ingen kom till skada:
– Man är bara glad att alla lever och att Molly var så skärpt och sprang ut med hundarna. Hon är vår hjälte.
Det var bara Molly och familjens hundar som var hemma när huset började brinna.
Vad hon också är djupt tacksam över är det stora engagemanget som visade sig när omgivningen fick veta vad som hänt. Det tog inte många timmar förrän det började ordnas insamlingar på Facebook – en som samlade in kläder och leksaker, och en swish-insamling dit folk fick skänka pengar.
– Man är som chockad och tacksam. Jag finner inte ord. Om vi hade bott i Stockholm hade det aldrig hänt, säger Sara.
Nu försöker familjen få vardagen att fungera så gott det går. Samtidigt som de påbörjat den långa och mödosamma vägen tillbaka måste de förlika sig med tanken på att alla deras ägodelar och minnen är borta.
Familjen har alltid gillat att julpynta huset, som även fick Norrans pris som det juligaste huset 2007. Nu återstår bara den här tomten.
Vidden av det går knappast att greppa, men nu har de i alla fall haft en första träff och stämt av läget med försäkringsbolaget.
Just nu bor familjen på gästgiveriet i Norsjö, samtidigt som de söker ett hus att hyra.
Men det blir bara tillfälligt, då de redan har bestämt sig för att sätta upp ett nytt hus på samma plats som det gamla.
– Det ska stå ett hus här, säger Sara.