Vargfullmånen i januari. Med hjälp av en app kunde Jesper se att fullmånen skulle gå ned över Heden och det skulle vara bra fotoläge om han stod i Näsetbacken 5,6 kilometer därifrån.
Jesper berättar att han köpte sin första kamera 2003. Fast egentligen började allt långt tidigare. Både pappa Jonny och farbror Erling har fotograferat så länge han kan minnas, så fotandet har alltid funnits nära.
De första stapplande stegen tog Jesper med pappas lånade kamera. Men den var analog, vilket hade sina begränsningar:
– Det tog två veckor innan jag fick se bilderna, så då fastnade jag inte för det.
Lite senare skaffade Jonny en digitalkamera. När Jesper fick testa den blev det en helt annan sak. Och på den vägen är det.
Det är också av pappan som Jesper har lärt sig det mesta av grunderna. Annars är han i stort sett självlärd, förutom en lärorik period när han gjorde lumpen som fotograf vid tidningen Värnpliktsnytt.
– Då hade jag en fotochef som hade mycket tips, trix, beröm och kritik, berättar Jesper.
Med över två meter mellan vingspetsarna kommer den majestätiska kungsörnen in för landning. Här med solens sista strålar som en fin bakgrund.
Sedan dess har det blivit otaliga bilder, de allra flesta på djur och natur. Av alla motiv som han fångat är det särskilt ett som har väckt stor uppmärksamhet: bilden och filmen på den mäktiga älgparaden utanför Manjaur 2018.
Med hjälp av sin drönare fotade han älgarna rakt uppifrån, samtidigt som skuggorna tecknade djuren i profil i den vita snön.
Det blev ett lyft för Jesper:
– Det var den första bilden och filmen som blev riktigt viral. Efter det har jag fått lite mer uppmärksamhet och spridning, det har också lett till mer försäljning.
Jesper Stenmark tar även på sig frilansuppdrag åt tidningar, privatpersoner och en mäklarfirma. Men det är främst som naturfotograf han har gjort sig ett namn.
Bilden bidrog även till nya oförglömliga fototillfällen, då den var den viktigaste orsaken till att han året efter vann en resa till Yellowstones nationalpark i en stor fototävling.
Det blev förstås ett minne för livet. Liksom en resa till Finland samma sommar, då han fotade björnar.
En annan upplevelse som etsat sig fast var när han åkte till Åman, Åmträsk, för att fota bäver. Jesper bestämde sig för att fara trots att det spöregnade, ett regn som hade övergått till ihållande snöfall när han var framme. Ändå var det här i maj.
– När jag satt där dök bävrarna upp en efter en. Till slut hade jag fem bävrar som satt framför mig i snöstormen. Det blev effektfulla bilder.
Har du något favoritmotiv?
– Jag gillar ju älgar. Men orrspel och tjäderspel är också roligt. Jag har nog ingen riktig favorit, då är det nog hellre sådant som jag inte tagit kort på än.
En tjädertupp i Åmliden kämpar med vinterdieten. Tallbarr står på menyn i flera månader framöver.
Dit hör att fota de fem stora rovdjuren i Sverige. Av dem kan han än så länge bara bocka av kungsörn. Björn har han visserligen fotat, men bara på plats i Finland och med kameraceller i Sverige.
Vad krävs då för att bli en bra naturfotograf? Ja, en viktig egenskap är att vara intresserad av och ha kunskap om djur, att veta var de finns och var, hur och när de rör sig.
Utkikstornet i Åmliden på Västerbottens landskaps högst plats. Omgivet av snö, stjärnor och norrsken.
Men viktigast av allt är ändå ett stort tålamod. Jesper berättar att det inte är ovanligt att han sitter och väntar en hel dag i ett gömsle.
Då gäller det också att vara alert när det händer.
– Så var det när jag fotade björn i Finland. Jag satt i gömslet hela natten. När björnen dök upp hade jag två minuter på mig.
En björn i Raggsjö som kliver rakt in i kamerafällan och möts av en blixt. Samma björn fastnade i kamerafällan året före också, den känns igen på en vit fläck på sidan.
Förutom att fota djur och natur tar Jesper även på sig andra fotouppdrag. Samtidigt arbetar han som fritidsledare på fritidsgården i Norsjö, ett jobb som han trivs så bra med att han inte räknar med att bli fotograf på heltid. Även om den drömmen finns där.
– Men då krävs det att jag får rätt erbjudande.