Irina Chernega är i Sverige på praktik i tre månader via ett stipendium från Sverker Åströms Stiftelse.
”Vad ska du göra där? Där är det ju bara tråkigt och ingenting att göra”. Det var vad Irina Chernega fick höra när hon berättade att hon skulle flytta från Moskva och slå sig ned i Ostrozhka, en by med drygt 1 000 invånare i regionen Perm, omkring 150 mil från huvudstaden.
Visst kunde hon förstå att folk undrade. Efter att ha gått en femårig utbildning i geologi vid Moskvas universitet och kryddat den med ytterligare studier i Paris jobbade hon vid den här tiden hos oljejätten Lukoil. Ett intressant arbete där hon var involverad i flera internationella projekt.
Irina beskriver det som ett drömjobb.
– Från utsidan såg det idylliskt ut. Folk undrade ”varför är du inte lycklig?”
Det gällde även Irinas föräldrar, som blev besvikna över hennes val. Kanske bidrog det att Irinas pappa hade börjat med två tomma händer och jobbat upp sig till att bli jätteföretaget Gazproms ledande geolog.
Men när de till sist insåg att det var det här Irina ville göra blev de tvungna att acceptera hennes val.
– De sa ”okej, det gäller vår enda dotter”. Till slut stöttade de mig. Men de var inte glada.
Irina kände bara att något var fel och att hon måste göra något åt det. Livet i mångmiljonstaden började kännas klaustrofobiskt med alla höghus staplade mot varandra, bilköerna och trängseln i tunnelbanan.
– Jag behövde naturen för att ladda batterierna. Jag stod inte längre ut i stadsmiljön, berättar hon.
Dessutom var Irina ensamstående mamma åt en pojke som nu är 14 men som då bara var drygt ett år, och hon kände inte att Moskva var någon bra miljö för honom att växa upp i.
Att det blev den lilla byn i Perm var ingen slump. Irina föddes här, hade sin farmor i byn och var ofta här och hälsade på när hon var liten.
Det var också via några äldre damer som kände hennes farmor som hon första gången engagerade sig i det som händer i byn. De var aktiva inom kyrkan, hade uppdraget att hålla den gamla träbyggnaden varm men kände att de hade allt svårare att orka med.
Här kanske jag kan göra en insats, resonerade Irina, och började leta vägar att organisera arbetet, få tag på rätt personer och göra i ordning bidragsansökningar.
– Det var då jag insåg att hade en del förmågor som byborna behövde, berättar hon
Nästa projekt blev att engagera sig i det lokala museet. Det hade varit stängt en tid på grund av brister i brandsäkerheten, nu gällde det att söka pengar för att renovera byggnaden.
Ett annat arbete som Irina engagerat sig i är att göra något mer av de paleontologiska fynd som gjorts i området. Här har man nämligen funnit kvarlevor av en mammut-art som dog ut för 800 000 år sedan, bland annat betar som är över tre meter långa.
– För mig blev det som ”wow!” Jag blev alldeles fascinerad när jag fick höra om det. Och så säger de att det är så tråkigt här, att ingenting händer.
Irinas nya tillvaro har väckt ett brinnande intresse för landsbygdsutveckling. Nu har det tagit henne till Norsjö- och Skelleftebygden, där de lokala landsbygdskämparna Martine och Lars Westerlund guidar henne runt under några intensiva dagar för att visa hur man jobbar här.
Under vistelsen får Irina se stora delar av Sverige.
På programmet står bland annat besök på samhällsrummet i Bastuträsk, Digiby-projektet i Moskosel, satsningen på byastugan i Gagsmark och ett möte med entreprenören Örjan Berglund i Jörn.
Under de totalt tre månaderna som Irina är i Sverige hinner hon även uppleva många andra delar av landet. Även om en månad återstår har hon hunnit samla på sig många intryck och hon ser att det både finns skillnader och likheter mellan Ryssland och Sverige.
En stor skillnad är Rysslands instabila historia, med revolutionen 1917 och flera andra omvälvande händelser.
– Det är svårt att planera och prata om utveckling om man väntar en revolution nästa år. Varje dramatisk händelse gör att man tar ett steg tillbaka, säger Irina, och konstaterar att det även påverkar landsbygdsutvecklingen:
– Jag bedömer att Sverige ligger årtionden före. I Ryssland är läget mycket ansträngt.
Samtidigt finns det även i Ryssland statliga pengar att söka och engagerade människor som bor på och vill utveckla landsbygden.
– Nu finns det människor som vill göra något. Jag hoppas på bättre tider, säger Irina.