Om växten hunnit gå i blom ska dess fröställningar stoppas i en tätförslutande påse och sedan sorteras som brännbart avfall.
Växten jätteloka kan se vacker ut med sina pampiga vita blomställningar, men skenet bedrar. Växten är både invasiv och giftig och riskerar att tränga ut andra växter. Växtsaften i kombination med solljus kan orsaka svåra blåsor på huden.
– Vi har uppmanat folk att rapportera in om de ser invasiva växter, och vi ser att det har blivit ett större problem som vi måste ta tag i, berättar Mats Skoogh, avdelningschef för fritid och service på Norsjö kommun.
Kommunen har under våren täckt marken där lokan breder ut sig i hopp om att kväva växten.
– Vi kommer att prova olika metoder, dels slå ned loken med lie. Sedan finns det en ganska ny metod där man häller ned hett vatten i rotsystemet som vi funderar på att använda. Eftersom det är så nära vatten så ska man ju inte använda kemikalier, så det är svårt att hitta en bra metod, eftersom jättelokan är svår att ta död på.
Kommunen ska även dra upp växten från rötterna. Vilket är den bästa metoden enligt Naturvårdsverket.
Resultatet av bekämpningen utvärderas till hösten
Mats Skoogh, Avdelningschef fritid och service på Norsjö kommun, uppmanar folk att rapportera om de ser jätteloka.
Jätteloka är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att det är förbjudet att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut den i naturen.
Har du jätteloka på din mark? Då ska du rapportera in det till länsstyrelsen via artdatabanken.
– Jag tror inte att folk är riktigt medvetna om att det här är ett problem på flera ställen i kommunen och att man måste försöka få stopp på det.
Jätteloka
Jättelokan kommer ursprungligen från Kaukasus och Centralasien och kom till Sverige på 1800-talet då man tyckte att det var en fin växt att plantera i trädgårdar och herrgårdsmiljöer.
Växten kan bli upp till fyra meter hög och bildar stora och täta bestånd som beskuggar all växtlighet runt omkring den, vilket gör att den hotar vår biologiska mångfald.
Jättelokan växter gärna i kantzonen mellan jordbruksmark och skog, och hittas ofta i diken och längs vägar- och vattendrag.
Växten blommar mellan juni och september, beroende på var i landet man befinner sig.
En planta kan ha mellan 1 500 och 100 000 frön. Fröna kan överleva i marken och potentiellt gro efter upp till sju år. Dock har majoriteten av fröna grott eller dött redan efter det andra året.
Jättelokan förväxlas ofta med inhemska arter som kvanne, strätta och björnloka, men är mycket större.
Källa: Naturvårdsverket.