Ingrid Olofsson började väva i Lillholmträsk tack vare att hon hade sommarstuga i Kvammarn. Hon har tidigare bott i Kristineberg och Aspliden men bor numera i Norsjö.
I den gamla skolan, numera samlingslokalen, i Lillholmträsk, Norsjö, har det vävts mattor, löpare, dukar och annat i över 50 år.
En tradition som håller i sig, trots att vävstolarna har blivit färre och deltagarskaran glesnat.
För under ett antal måndagar i vinter samlas en grupp ihärdiga textilhantverkare för att väva prydnader och bruksföremål i ABF:s regi.
Men allt är inte som förr. Nu är det både kvinnor och män som tar plats vid vävstolarna.
– Det var när Ingrid sa att de blivit så lite många som jag svarade ”kanske vi skulle börja väva”, berättar Thule Harnesk.
Nu är han och kompisen Kjell Grubbström stammisar här. Att de är ihop med de rutinerade väverskorna Elsie-Britt Gustavsson och Ingrid Olofsson är förstås ingen nackdel.
– Det är ganska enkelt när man har fått upp väven. Då är det bara att mata på, säger Kjell.
– Men den får man inte upp på en kafferast, inflikar Ingrid.
Ingrid Olofsson, Elsie-Britt Gustavsson och Thule Harnesk vid kaffebordet. ”Kaffepausen är viktig, det är då man hinner prata”, säger Ingrid.
För Thule är det här lite av en ny värld. Han har jobbat inom träbranschen i 50 år, började på Trätrappor i Böle, flyttade till Arvidsjaur 1967 och köpte huset i Lillholmträsk 2010.
Under de åren har han bland annat hunnit med att vara produktionschef på Plusshus och starta upp sex husfabriker i Sverige, Norge och Tyskland.
– Det här är lite annat än vad jag har sysslat med, säger Thule.
Samtidigt konstaterar han att samma sak gäller för vävstugan som för fabriksgolvet – det blir roligare och ett annat resonemang när kvinnor och män blandas.
Trots att Thule Harnesk varken kunde tyska eller engelska startade han en fabrik i Tyskland. ”Det gick bra med bondska, många ord är ganska lika”, säger han.
Vad pratar de då om? Ja, det är alltifrån att lösa världsproblem som kriget i Ukraina och oron i världen till politik och vem som är släkt med vem och på vilket sätt.
Men även om männen har hittat hit så gäller inte samma sak för ungdomarna. Det har sin förklaring, menar Ingrid:
– De jobbar. Jag behöver bara gå till mig själv, jag var 40 år innan jag gick en vävkurs.
Här har det vävts mattor och annat i över 50 år.
Samtidigt har handarbete fått ett uppsving hos de yngre på senare tid. Till exempel blev det hemstickade plagget årets julklapp i år.
Men om den trenden även kommer att gälla vävning råder det delade meningar om.
Thule Harnesk håller på med en gungstolsmatta.
Thule tror att det kommer att fortsätta minska på samma sätt som motionsdansen, medan Ingrid är mer optimistisk.
– Man måste komma in i vävstugan. Folk har inte plats för en vävstol hemma som förr. Men jag tror att vävningen kommer igen, säger hon.