Fallfärdiga hus och ovårdade tomter är ett problem, framförallt i inlandet. Enligt Lorentz Karlsson finns det bara i Norsjö kommun åtminstone 15 fastigheter som antingen är övergivna eller där ägaren låtit tomten förfalla.
Han berättar att problembilden kan se lite olika ut. Ibland är det utländska ägare som låter fastigheten förfalla år för år och som är svåra att nå.
En annan variant är personer som har flyttat från kommunen och som har anlitat andra att stå som ägare, så kallade målvakter. De svarar aldrig när kommunen hör av sig.
Glesbygdsproblem
Många gånger handlar det om pengar:
– De allra flesta som har ovårdade tomter och fastigheter har inte ekonomiska möjligheter att göra de åtgärder vi förelägger dem att göra. Det är egentligen det stora problemet, säger Lorentz Karlsson.
Här är det också en stor skillnad mellan Norrlands inland och storstadsområdena söderut:
På fyra år borde man ha hunnit göra något. Om vi skulle arbeta lika sakta som i regeringen vore det hemskt.
– Om det är i en stad kan man riva fastigheten och få bra betalt för tomten. Men i Norrlands inland är det inte möjligt. Man vill inte kosta på en rivning för 100 000 kronor och sedan få 20–25 000 för en tomt.
Vad kommunen kan göra idag är först och främst att utfärda ett föreläggande till ägaren om att åtgärda fastigheten. Därefter ett föreläggande med vite.
Långbänk
Om inte det hjälper kan kommunen kontakta mark- och miljödomstolen om att utdöma vitet och i slutändan kan ärendet hamna hos kronofogden. Men oftast händer ändå ingenting.
För fyra år sedan gjorde Boverket en utredning med förslag som skulle göra det lättare för kommunerna att agera.
Men trots att det har gått så lång tid har fortfarande ingenting hänt, vilket SVT Nyheter Västerbotten var först med att rapportera om.
– Att man först säger till Boverket att göra en utredning och sedan händer ingenting, det tycker jag är mycket märkligt.
Vad får ni för svar från regeringskansliet?
– Att det är en komplicerad sak att få fram vad det är förbättringar som ska göras, säger Lorentz Karlsson, som dock inte är nöjd med svaret:
– På fyra år borde man ha hunnit göra något. Om vi skulle arbeta lika sakta som i regeringen vore det hemskt.