Anna Lundgren har sin mamma på Solbacka och Helena Gustafsson har båda föräldrarna där. De har båda kämpat länge för att få till en förbättring.
Norran har tidigare berättat om den skarpa kritik som anhöriga har riktat mot förhållandena på de särskilda boendena i Norsjö.
Klagomålen har fortsatt och har även resulterat i flera nya IVO-anmälningar de senaste månaderna.
Det handlar bland annat om brister kring mat, dryck och medicinering, tandvård som har varit eftersatt i flera år och en boende som ser och hör dåligt, är rädd för obekant personal och som kraftigt medicinerad har ramlat och skadat sig gång på gång.
Inte sällan andas anmälningarna maktlöshet:
˝Ingenting händer, det är som ett moment 22”, står det bland annat.
IVO-anmälningarna var också en fråga som de anhöriga tog upp när de häromkvällen bjöd in ansvariga chefer på kommunen till ett möte för att berätta om sina erfarenheter.
– När det går så långt att anhöriga måste göra en IVO-anmälan, då tycker jag inte att man har tagit det vi påpekat på allvar. Det kan väl inte vara något att vara stolt över? sa Anna Lundgren.
– Det är ingen som är stolt över en IVO-anmälan. Men det är bra att det görs, då blir det en utredning och en extern bedömning. Har vi gjort det vi ska eller är det något mer vi behöver göra? svarade verksamhetschef Hanna Mattsson.
Brister i bemanning och personal, kvalitet, kost, omvårdnad och medicinsk omsorg var några saker som de anhöriga tog upp. Liksom bristen på social samvaro och aktiviteter.
– Man blir så otroligt ledsen när man ser vilket förfall det innebär att inte aktiveras, sa Eva Johansson.
Ann-Christin Nilsson, kvalitetssäkringssamordnare, Hanna Mattsson, verksamhetschef, och Anna Lundgren, en av de anhöriga, hade mycket att prata om.
Samtidigt var deras mål med mötet att hitta vägar framåt, där alla inblandade tillsammans jobbar för en bättre omsorg
Det omfattande material som de tagit fram inför träffen innehåller också mängder av förslag på förbättringar:
Det är alltifrån checklistor vid introduktion, personal som sitter och äter med alla boende och veckovisa presentationer av vad som planeras på boendena till tillgängligare chefer, ökad dagvårdsverksamhet och rejält nedtecknade levnadsberättelser.
– Vi vill jobba tillsammans för att det ska bli bättre. Vi är inga häxor som vill stjälpa verksamheten, sa Anna Lundgren.
Cheferna redogjorde för det arbete som påbörjats kring rutiner, utbildningar, nyanställningar och annat.
– Mycket handlar om samarbete och att få ut aktuell information. Vi har påbörjat arbete med kognitivt stödteam, ska ha en första anhörigutbildning i april och tittar på delegeringar, sa Åsa Eriksson, enhetschef vid medicinska enheten.
Hanna Mattsson konstaterade att mycket bottnar i att kommunen måste klara av att rekrytera och behålla personal.
– Det jobbar vi med på olika sätt. Bland annat erbjuder vi befintlig och ny personal att utbilda sig till undersköterska inom äldreomsorgslyftet. Sedan har vi Ung omsorg, elever i årskurs sju till nio som är ute på våra särskilda boenden på helgerna för att väcka intresset för yrket, sa hon.
Anhöriga och chefer träffades på Vuxenskolan, dessutom deltog flera anhöriga via länk.
Anhöriggruppen bildades i somras och har sedan tidigare haft några träffar med ansvariga, bland annat med verksamhetschefen och kommunchefen. De tycker sig också se en viss förbättring.
– Mycket är på gång och mycket har påbörjats, säger Isabelle Klingstedt.
Helena Gustafsson håller med, men konstaterar samtidigt att det brinner i knutarna.
– Jag tror att vi kan komma vidare, men vi är otåliga. Varje dag och varje natt är en fasa, det är så mycket oro, man är desperat efter en snabb förändring, säger hon.
Anna Lundgren håller med:
– Vi kommer att fortsätta så länge det krävs.