Kristina Andersson, Jörgen Dahlström, Joakim Hörnberg, Carina Lindberg och Harriet Lundmark på gruppboendet Åkargatan 13 tycker att de ansvariga borde tänka om.
Det dukas upp till eftermiddagsfika på gruppboendet Åkargatan 13 i Norsjö när Norran kommer på besök. Carina Lindberg har bakat och boendehandledaren Peder Gustavsson kommer in med välfyllda och väldoftande kaffekannor.
Ändå är det ingen riktigt bra dag.
De sju personer som bor här har tidigare kunnat få färdtjänst med taxi för att delta i aktiviteter, umgås med anhöriga eller göra annat som sätter lite guldkant på tillvaron.
Men nu tycks det vara slut med det.
Kristina Andersson är en av de drabbade. Hon och Gösta Eriksson har tidigare åkt taxi till Solviks folkhögskola för att vara med på tisdagsträffarna.
Men när Kristina nyligen skulle förnya sitt färdtjänsttillstånd fick hon avslag. I stället hänvisas hon att ta bussen.
– Men jag kan inte åka buss, jag ser för dåligt. Och hur tar jag mig från Skellefteå till Frostkåge? säger Kristina.
Extra besvärligt blir det att ta sig dit det inte går några bussar. Så är det för Joakim Hörnberg.
Joakim Hörnberg får inte längre färdtjänst till sin mamma och allt annat han tycker om i Östra Högkulla. Dit går det inte heller några bussar, sedan skolskjutsen försvann.
Han flyttade med sin mamma till Östra Högkulla för 36 år sedan, men bor sedan drygt tio år tillbaka på Åkargatan i Norsjö.
Östra Högkulla betyder dock fortfarande mycket för Joakim. Här bor mamman fortfarande kvar och här har han även sin traktor som han tycker så mycket om.
Joakim har tidigare beviljats färdtjänst för att åka dit när han är ledig. Men inte nu längre.
Kommunens motivering är att han i stället kan åka kollektivt.
Problemet är att bussen bara går till Bjurträsk, 16 kilometer från Östra Högkulla, och att hans 83-åriga mamma ser för dåligt för att köra bil.
Nu har Joakims beslut, precis som Kristinas, överklagats till förvaltningsrätten:
”Jag hoppas verkligen att beslutet ändras så Joakim kan komma till byn och pyssla om sin älskade traktor och köra och skotta snö på vintern och dra betesputs på sommaren. Och gå ner och plaska med fötterna i bäcken”, skriver hans mamma Helena i överklagandet.
Samtidigt vill inte Joakim vara utan det han har i Norsjö.
– Jag vill inte förlora dagcenter och inte Åkargatan 13 heller, säger han.
Joakim Hörnberg, Carina Lindberg och Harriet Lundmark tar för sig av eftermiddagsfikat på Åkargatan 13.
En annan av de drabbade är Carina Lindberg. Hennes 16-årige son bor i ett familjehem i Svansele, och dit har Carina tidigare fått färdtjänst för att komma och hälsa på.
Nu hänvisas även hon till att ta bussen, vilket ställer till problem då det inte går några bussar dit på helgerna när sonen har ledigt från skolan.
Det närmaste hon kommer är Kedträskbron, men då återstår det fortfarande ett antal kilometer innan hon är framme.
– Jag tappar umgänget med min son. Som tur är träffas vi på söndagarna, då vi båda tränar armbrytning i Norsjö. Men jag vill ju träffa föräldrarna i Svansele också, jag har så bra kontakt med dem, säger Carina.
Hon berättar att det inte är den enda resan hon nu går miste om. Bland annat har Carina, liksom flera andra på gruppboendet, uppskattat att åka till Skellefteå för att till exempel shoppa eller se på hockey.
Carina Lindberg har tidigare även fått färdtjänst för att shoppa och se på hockey i Skellefteå.
– Jag tycker att det är diskriminering mot oss att vi inte får färdtjänst för att komma ut och göra saker för att vi har ett handikapp. Vi har väl rättigheter att göra saker vi också, säger Carina.
Det är inte bara boende och anhöriga som har reagerat mot kommunens beslut.
I en skrivelse till kommunalrådet Mikael Lindfors (S) och utbildnings- och omsorgsutskottets ordförande Magnus Eriksson (S) uttrycker även personalen sin oro för hur det ska gå för dem som fått nej.
De skriver bland annat att det här slår hårt mot en grupp som redan har det svårt, och fortsätter:
”Vet att det finns en lag att följa, men att se utanför boxen kan ibland vara till mer nytta. Det kan ge en person frihet och en liten guldkant, att kunna ta sig iväg.”
Boendehandledaren Peder Gustavsson serverar Gösta Eriksson och Tomas Holmström. Även personalen på boendet har reagerat över kommunens nya hårdare linje.
Boendehandledaren Peder Gustavsson tycker att det verkar som att de ansvariga har lagt ribban högt när de har bedömt ansökningarna.
– Om inte en som är synskadad får färdtjänst, vem kan då få det? undrar han.
Hanna Mattsson, verksamhetsansvarig för omsorgen vid Norsjö kommun, säger att inga regler har ändrats till i år och att det inte heller rör sig om någon besparingsåtgärd.
Däremot har kommunen blivit noggrannare med att följa de lagar och riktlinjer som finns, samtidigt som det har skett förändringar på handläggarsidan.
– Det kanske har varit lite för generöst tidigare. Man har inte riktigt följt de riktlinjer som finns, säger hon.
Men finns det något som hindrar att kommunen är mer generös än vad lagen säger?
– Jag tänker att vi följer de riktlinjer som är beslutade av politiken. Sedan kan man såklart ta fram nya riktlinjer som är mer generösa.
När det gäller de avslag som Kristina Andersson, Joakim Hörnberg och Carina Lindberg har fått säger Hanna Mattson att hon inte kan uttala sig i specifika ärenden.
– Det är tråkigt om de känner sig besvikna. Men jag tänker att man här har gjort en utredning och gjort bedömningen att det inte behövs färdtjänst. Då bör det vara så att personerna i fråga själva ska kunna ta sig dit de behöver, att de ska ha de förmågorna, säger hon och tillägger:
– Sedan är det klart att det finns utmaningar i ett samhälle som Norsjö, där vi inte har lika bra kommunikationer som i en stad. Men lagen bygger ju inte riktigt på det. Så det är lite svårt.
I vilken mån tar då kommunen hänsyn till hur bussarna faktiskt går och om de ens går när ett färdtjänstbeslut fattas? Den frågan bollar Hanna Matsson över till individ- och familjeomsorgens chef Jens Lidberg:
– Det gör man inte, svarar han.
Det kan ju slå väldigt konstigt om man hänvisas till kollektivtrafik som inte finns?
– Ja. Men det är inget som tas hänsyn till i alla fall.
Borde man inte göra det på ett ställe som Norsjö?
– Ja, det kan man tycka.
Är inte det en anledning att se över riktlinjerna?
– Jag vet inte. Det är lagstiftning som styr.
Samtidigt säger Hanna Mattsson att hon tycker att det är bra att de som inte är nöjda med beslutet har överklagat.
Då sker det en prövning, och om den visar att kommunen behöver ändra någonting så ska man göra det.
– Vi kommer absolut att följa det som blir sagt där, säger hon.
Det ansvariga utskottets ordförande Magnus Eriksson säger också att han välkomnar de överklaganden som har lämnats in.
Men att det skulle handla om diskriminering eller att slå mot en redan utsatt grupp håller han inte med om:
– Att ställa det mot ett regelverk som ska följas inom hemtjänsten känns lite konstigt. Sedan kan det gå att hitta andra lösningar för olika grupper, det är i så fall något man får titta på.
Magnus Eriksson vill i dagsläget inte ha någon uppfattning om att det inte tas hänsyn till tillgången på kollektivtrafik när färdtjänstbeslut fattas.
– Det har jag för dålig kunskap om, det behöver jag i så fall undersöka lite närmare, säger han.
Men om det slår på det här sättet, är det då inte läge för politiken att se över riktlinjerna?
– Jag tror inte att det är den väg man ska gå. Då tror jag hellre man ska titta på andra lösningar för grupper som behöver ta sig ut. Och det är klart att de som har rätt till LSS skulle kunna vara en sådan grupp där man kanske kan försöka titta på andra lösningar.
Vad skulle det kunna vara för typ av lösningar?
– Det vet jag inte i dagsläget.