Erik Bergkvist (S), Umebo med rötterna i Norsjö och flera år inom politiken i Skellefteå, tog plats i Europaparlamentet i somras. Det gjorde han med en förhoppning om mer samarbete och bättre sammanhållning mellan medlemsländerna.
Men i dessa coronatider, och med Brexit och flyktingbråket i färskt minne, kan man bara konstatera att utvecklingen har gått åt ett annat håll. Då är frågan: hur mår egentligen Europasamarbetet?
– Ganska bra, svarar Erik Bergkvist, och fortsätter:
– Hela diskussionen om att det gnisslat, med corona bland annat, tycker jag är bra. För det visar att många människor tycker att Europasamarbetet är självklart.
Han framhåller att det har vuxit fram en allt starkare diskussion om att vi måste hjälpas åt.
– Viruset känner inga gränser. Det rör sig relativt fritt och då måste vi hitta gemensamma lösningar.
Men när vi ser bilder på stängda gränser och beslagtagen utrustning, visar inte det att när det verkligen gäller är det varje land för sig?
– Ibland har det handlat om myndighetsdirektiv, att myndigheter kan agera så här vid kriser. Då har de gjort det utan att rådfråga vare sig regeringar eller någon annan. När det sedan har blivit uppenbart har man tagit bort restriktionerna.
– Sedan är det några som fortfarande har vissa restriktioner. Men alla andra säger att det här inte är bra för någon.
Erik Bergkvist menar att nästa pandemi – för en sådan kommer att komma – måste hanteras bättre. Visst kan det vara frestande för stater som har medicinsk utrustning att behålla allt själv. Men då måste det finnas mekanismer som leder åt ett annat håll.
– På vissa områden måste vi kanske ha gemensamma lager som vi sprider ut i Europa. Då kan vi minska kostnaderna för alla.
Sedan tidigare har vi även Brexit och medlemsländer som går mot ett mer auktoritärt styre, har EU någon framtid?
– Utvecklingen i framförallt Polen och Ungern är inte bra. Samtidigt har den gjort att vi fått upp ögonen för att vi inte kan ta demokratin för given. Utan andra jämförelser är demokratin är som disken. Det blir aldrig klart. Det dyker alltid upp en kopp som måste diskas igen.
– Precis som pandemin har det blivit en ögonöppnare. Då måste vi hitta sätt att samarbeta mer.
Han tycker att det finns flera lärdomar att dra av pandemin. Även om det inte var tänkt att ske så här så har vi sett hur vissa naturmiljöer förbättrats dramatiskt i takt med att verksamheter stängts ned.
Sådana bilder går inte att blunda för, menar han. Särskilt inte om vi vill undvika kommande katastrofer med klimatflyktingar. Om vi hamnar där hotas även freden.
– Det går att göra någonting åt problemen, det gäller bara att hitta konstruktiva lösningar.
Hur kommer då livet i Europa, Sverige och Västerbotten att påverkas av pandemin? Ja, enligt Erik Bergkvist har den först och främst visat att vi är beroende av varandra.
Sedan tror han att vi får en debatt som förhoppningsvis skyndar på att vi får ett miljövänligare flyg.
Men också resandet i sig har hamnat under lupp – förmodligen kommer det att leda till fler videomöten och att fler jobbar hemifrån.
Hans möten med människor som jobbar inom vården har också gett en del överraskande svar:
– De säger ”äntligen får vi göra vårt jobb”. Visst får de slita hårt men plötsligt handlar arbetsplatsträffar och möten om att klara jobbet, inte att hålla budgeten, policyuppföljning eller något annat. Nu är budskapet ”ni är viktiga, gör ert jobb”, det hoppas jag blir kvar.
Så det kan komma något gott av det här också?
– Ja, vi får en samhällsdebatt där vi återupptäcker att vi behöver varandra. Och så blir det fokus på uppgiften, vi hittar lösningar som vi inte trodde fanns.
Erik Bergkvists eget uppdrag som EU-parlamentariker har också påverkats. Han har jobbat hemifrån sedan i mitten av mars och under den tiden har alla möten skett digitalt.
– Vi klarar det nödvändiga, men det är innan mötena mycket händer. Det är då man pratar med människor och hittar kompromisser. Om det fortgår kommer inte förslagen att bli lika genomarbetade och då blir demokratin lidande.
Trots att han bara har suttit en kort och annorlunda tid i parlamentet har han upptäckt en stor skillnad jämfört med rikspolitiken.
– Det är inte lika mycket blockpolitik som i Sverige. Allt går, det är bara frågan om att hitta en kompromiss.