"Jag vet inte hur man ska hantera rovdjuren men i grund och botten handlar det om att Sveriges rovdjurspolitik måste ses över. Hur mycket rovdjur ska vi ha i förhållande till andra intressen och hur mycket ska rennäringen tåla i förhållande till andra intressen som minimerar renantalet?" säger Matti Blind Berg, ordförande i Samernas riksförbund SSR.
På tisdagsmorgonen hade ytterligare en björn hunnit skjutas, enligt Naturvårdsverkets rovdjursdatabas Rovbase. Läsare har efterfrågat en karta över var i länet skyddsjakterna ägt rum och ögonblicksbilden den 9 maj visade att 25 av 35 björnar har fällts i kommunerna Kiruna, Jokkmokk och Pajala.
Skyddsjakten är kontroversiell och ses av vissa som oetisk med argument som att honor med ungar inte fredas och att björnar spåras med skoter eller skjuts från helikopter. Andra ser det som självklart för att freda renskötsel och andra näringar som störs.
När samebyar ansöker leder det ofta till ilska och frågan kan upplevas som känslig att prata om. Samernas riksförbunds ordförande Matti Blind Berg konstaterar att det är ett nödvändigt ont.
– Det är inte så trevligt att få in rovdjur i en kalvande renhjord så det är självklart att man måste ansöka om skyddsjakt. Det är vägen man måste gå eftersom det är så vårt system funkar, säger han.
Matti Blind Berg förklarar att en björn i kalvningsområdet kan leda till att många kalvar går förlorade, men tycker att begreppet skyddsjakt är fel och att Sveriges rovdjurspolitik behöver ses över.
– Det är avlivning av en farlig individ det är frågan om. Det är inte jakt utan målet är en så snabb och lindrig avlivning som möjligt.
I en debattartikel i NSD riktar Jägareförbundet Norrbotten kritik mot omfattningen. Ordföranden Daniel Widman tror att ett ökat jakttryck under höstens licensjakt kan minska behovet av skyddsjakt på våren.
– Vi är inte emot skyddsjakt som ett nödvändigt ont, men den ska vara till för att skydda näringar vid enstaka tillfällen. Det ska inte vara huvudregeln för hur vi förvaltar viltet för då har vi tänkt fel, säger han.
Daniel Widman i Jägareförbundet Norrbotten tror på att öka jakttrycket i problemområden. "Det skulle värna rennäringen mer långsiktigt än om man tar hand om en individ som strövat in sex mil och blev ett problem en gång", säger han.
Licensjakten kan fokuseras mer på områden som är känsliga för björn, en annan idé är att införa en licensjaktsperiod på våren. De svarta rubrikerna riskerar att påverka synen på jakt i stort, befarar Daniel Widman.
– Vi är ju rädd för att det kan bli så att allmänheten ser det här, att man flyger ut med helikopter och avlivar björnar och att det ligger blodiga björnar i snön, som tecken på att det är så här vi jagar i Sverige. Därför är det viktigt att göra skillnad på jakt och jakt, säger han.
Skyddsjakten kostar hundratusentals kronor per år samtidigt som flera ton kött bokstavligt talat går upp i rök på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Biologen Emma Höök berättar hur rutinerna ser ut.
– I de fall då jakträttshavaren vill behålla björnkroppen besiktas björnen i fält av länsstyrelsens besiktningspersoner och prover skickas till SVA i stället för helkropp. I de fall då jakträttshavaren inte gör anspråk på kroppen skickas hela björnen. Väl här tas en rad olika kroppsmått och prover som vi bland annat sparar i vår biobankfrys för framtida studier. En tand mejslas även ut som sedan skickas för åldersanalys. Efter mätning, provtagning och obduktion bränns kroppen, säger hon.
Men björnköttet hinner ofta härskna ändå, enligt Daniel Widman.
– Det har tyvärr inte blivit så mycket bättre sedan de öppnade upp, tyvärr utnyttjas det sällan för att det är för krångliga regler. En viltundersökare ska ut på plats för att kontrollera och du måste transportera hela björnen oflådd till en vilthanteringsanläggning. Med Norrbottens yta är det helt orimligt för att den hinner börja ruttna. Vi måste få enklare regler så att vi kan ta hand om nyttan med viltet vi fäller, säger han.