Bill Nilsson har lett guidade turer kring det gamla samhället Laver i ett par år.
Bilen skär genom den tjocka varma juliluften som ett pistolskott under vatten. På insidan är svalkan perfekt. Naturen är besegrad. Böjd, töjd och utformad för att tjäna människans alla behov. Ett återkommande tema i den mänskliga historien. Inte minst om platsen jag sakta närmar mig.
Ett samhälle på uppgång, nu reducerat till spruckna husfundament i händerna på den annalkande omgivningen. Historien om Laver förkroppsligar en tidsanda som är utdöd. Likt flera andra platser i Norrbotten under 1900-talet byggdes Laver upp för att tjäna ett enda syfte, gruvnäringens. Samhället hade redan från början ett utgångsdatum, men att den skulle tömmas inom loppet av tio år visste man inte.
Högst upp på kullen står Bill Nilsson. Han står på den upphöjda husgrunden som en gång tillhörde platschefen. Bill har hållit guidade turer genom området sedan ett par år tillbaka och är expert på området. Han blickar ut över spökstaden och med entusiasm i rösten börjar han sakta men säkert återuppbygga samhället.
– Året är 1929. Gruvföretaget Boliden har som följd av den stora guldrushen i Västerbotten börjat prospektera på olika platser runt om i Norrbotten. Resultatet blir det så kallade Arvidsjaurfältet, ett fält som sträcker sig från Älvsbyn och hela vägen upp till Arjeplog. Därefter tog det bara fyra år innan man började provborra och hittade koppar i Laver. År 1936 bestämdes det att man skulle bygga upp ett samhälle, berättar Bill.
Det enda huset som fortfarande står kvar på området.
Vi rör oss i snigelfart ned för bergstoppen. Men det gör ingenting. Runt omkring oss uppenbarar sig kamouflerade cementmönster ur marken och Bill fortsätter.
– För att förstå Laver och det samhället som byggdes upp, måste man förstå tiden man levde i, säger Bill
Liknande husgrunder finns runt om i Laver.
Det var en tid i Sverige som senare skulle komma att förknippas med radioserien "Lort-Sverige", ett begrepp som myntades av radioprofilen Lubbe Nordström år 1938. Trångboddhet och dålig hygien var en del av vardagen i Sverige. Här såg VD:n Oscar Falkman en chans att placera det lilla gruvsamhället på världskartan.
– Påeldad av förmögenheten han redan dragit in på den västerbottniska guldrushen bestämde han sig för att bygga framtidens samhälle. Toppmoderniteter som vattentoaletter, el och fjärrvärme var bara några av de bekvämligheter som de boende kunde förvänta sig, säger Bill.
Kvarlevorna av vad som en gång i tiden var ett klassrum. Cirka 20 barn gick i skolan här.
För arbetarnas barn byggdes en skola. En biograf och ett Konsum öppnades. Falkman kunde se hur ett litet samhälle växte fram och valde därför att försöka skapa ett hem åt arbetarna.
– Han värnade om människorna som jobba i samhället. Det var därför han tyckte att de skulle ha fina bostäder, säger Bill.
Det är svårt att föreställa sig hur de cirka 350 personerna som bodde här hade det. En avlägsen liten by med ett överskott av män. Men å andra sidan fanns det moderniteter många av arbetarna och deras familjer aldrig tidigare hade sett.
Det som en gång i tiden var ett skyddsrum är nu bara en fuktig bergsöppning med ruttnande hyllor.
Under Bills tid som guide har han träffat människor som har bott här uppe. De har berättat om hur de kom hit som unga.
– En vinterkväll i december flyttade en kvinna upp hit. När hon vandrade upp för den djupfrysta grusvägen och fick se Laver för första gången blev hon helt tagen. Hon beskrev det som att ljuset gjorde att det såg ut som hela byn brann. “Jag trodde att jag hade kommit till himlen” berättade hon för mig.
På den tiden kallades Laver för Europas modernaste samhälle. Ett samhälle av sin tid likt ett monument över vad industrialiseringen kunde göra för folket och den gråa landsbygden. Men som numera, likt så många andra platser i Norrbotten, förkroppsligar konsekvenserna när företagen gått vidare till nästa framgång.
Placerad ett par kilometer utanför samhället brukade detta hus vara sprängfyllt med dynamit.
Trots detta lever Laver vidare i samtiden. Boliden vill återvända till platsen, miljögruppen i Älvsbyn vill inte att de ska göra det. Debatten ger liv åt det annars döda samhället. Någonstans mitt emellan står Bill, glad över att få ta del av historien och att sprida den vidare.
– Jag tycker att det här är en viktig del av Sveriges historia, just de här försvunna samhällena. För vem hade kunnat drömma om att världens modernaste samhälle skulle komma att byggas här uppe i Laver, säger Bill.
Laver känns inte längre lika tomt och spöklikt. Husfundamenten påminner inte om misslyckande. I stället påminner de om en tid då den lilla byn utanför Älvsbyn blev världens modernaste samhälle.
Ingången till spökstaden Laver.