"Just nu är jag inne på de stående fågelhundarna", säger Susanne. Om Skott vill stå själv är lite oklart, men sitta på ryggen kan han.
Susanne Lindberg är inte ensam när hon öppnar dörren till villan i Norra Yttervik. Tre lurviga vänner står bakom ett galler i vardagsrummet med viftande svansar.
– Jag har i regel två hundar i taget för att inte riskera att bli utan, berättar hon medan hon sätter sig ned vid köksbordet.
Hundintresset väcktes för många år sedan.
– Jag hade egentligen inget val, utan när jag föddes hade jag redan hundgalna föräldrar. Det blev naturligt, det var så det skulle vara. När jag var åtta började jag vara på tävlingar med min mammas rottweiler. Efter det hade jag tjatat tillräckligt, så när jag var tio fick jag min egen schäfer. Sedan har hundarna avlöst varandra, berättar hon.
Men även om hundar var den stora passionen höjdes ett varningens finger från föräldrarna.
– Redan när jag var liten sa mina föräldrar att jag nog får skaffa mig ett riktigt jobb och jag tycker det är superkul att skriva, intervjua och träffa folk, berättar hon.
Det slutade med en tjänst som journalist på Norran. Efter femton års heltidsjobb gick Lindberg ned i tid för att kunna hålla i lite hundkurser och utbildade sig också till instruktör. Men två år senare ställdes hon vid ett vägskäl.
– Det började bli så bra tryck och efterfrågan, så jag sa upp mig och körde hundskola. I början tänkte jag ju att det här kommer aldrig att gå. Jag tänkte att jag säkert behövde något annat stödjobb, så jag var beredd på det. Men det har jag varken hunnit eller behövt hittills.
Det är svårt för Gizmo att hålla sig på balansgången när det är halt – men Susanne Lindberg hjälper honom på traven.
Snabbspola framåt närmare fem år. På dagarna hinner Susanne Lindberg med pappersarbete, att spela in videor till sin youtubekanal och att träna Hagel, Skott och dotterns hund Gizmo.
På kvällarna är det full fart med kurser i allt från valpträning och allmänlydnad till Nose work, en tävlingsgren där hundarna luktar sig fram till gömmor i olika miljöer.
– Jag är egentligen en morgonmänniska, så jag brukar ta lite powernaps för att ladda för kvällarna, säger hon med ett skratt.
Men upplägget med eget företag passar henne. Att planera sin egen tid och ha möjlighet att prova nya saker är något som lockar.
– Jag är inte SM-vinnare i alla grejer, men jag tycker det är roligt att variera. Samtidigt tror jag att min variation är en del i att företaget fungerar. Jag har många ben att stå på. Jag har skrivit fem hundböcker, håller i webbkurser, privatkurser och hyr ut mina anläggningar, berättar hon.
Hagel, den äldsta av hundarna, väntar på en godis efter att ha tagit sig genom en tunnel.
Den första hundboken blev ett test. Susanne ville prova skriva något längre, något annat än de texter hon skrev till tidningen. Slutresultatet blev ett bevis – det gick.
Är det ett stående tema med det du provar? Att du vill se om du klarar det?
– Det är nog lite så. Om det är något jag gruvar mig för, till exempel som att starta företag, försöker jag tänka ”vad är det värsta som kan hända?” Det behöver inte vara så stor grej egentligen. Så det har blivit lite att jag testar några månader. Då tror jag man sänker prestigen lite, att det inte behöver bli perfekt direkt.
Susanne Lindberg och hundarna Gizmo, Hagel och Skott tränar på dagarna innan det är dags för kvällens hundkurser.
Allt som allt är Susanne Lindberg väldigt glad att hon valde hundarna på heltid. Och förhoppningen är att kunna fortsätta så länge som möjligt.
– Får man vara frisk och alert så kan jag hålla på länge. Det är ett ständigt lärande, så det är kul. Vill folk ha mig så kommer jag orka länge. Annars har jag en plan B, att blir långtradarchaffis, säger hon med ett leende.
– Det finns mycket som är kul, men hundar är roligast.