”Vi har inte så många livsstilsåkare kvar”

Några dagar efter den senaste snön och halkan var bland annat kommunens fordon ute och skrapade vägar i Skellefteå.

Foto: Jeanette Lövgren

I princip alla kommuner anger att det omväxlande vädret bidrar till ökade kostnader. Micael Kemi, avdelningschef vid samhällsbyggnad i Piteå kommun, har till och med satt en siffra på klimateffekterna – de bidrar med 60 procent av kostnadsökningarna.

– Denna vinter är något vi aldrig upplevt. Att det hänt något med vintern är klart, säger Peter Lundmark, områdeschef vid Skanska.

Han får medhåll av Vasilios Papoutsis vid Transportarbetareförbundet, som själv jobbar med plogning och halkbekämpning.

– Vi halkbekämpar med grovt grus och tänker att det ska hålla länge. Så kommer lite snö, vi måste ploga och plogar då bort gruset, så blir det halkigt igen och vi måste grusa igen. Vi hade inte räknat med att det skulle bli så många omgångar. Det driver kostnader.

Peder Lundberg, vd för Gräv och schakt, konstaterar att det måste vara väldigt komplext och svårt för kommunen att lägga en budget i dag.

– Hur långt är ett snöre? Det är mycket man måste ta hänsyn till, inte bara vädret.

Fler rullatorer

Ökade krav på framkomlighet från allmänheten är också något som flera personer anger driver på kostnadsutvecklingen.

”Fler äldre med rullatorer, busstrafiken och cyklister”, skriver Anders Stenlund vid Luleå kommuns stadsbyggnadsförvaltning.

I Umeå har man utökat den markvärmda ytan i staden och har ställt högre krav på bättre snöröjda gång- och cykelvägar. När staden växer innebär det fler gator. För att inte störa trafiken görs dessutom mer arbete på OB-tid.

Enligt Jan Burlin, som ansvarar för vinterväghållningen i Skellefteå kommun, ökar andelen kommunala anläggningar som måste snöröjas med 1,2 procent årligen.

Precis som Umeå dras Skellefteå med ett ökande problem när det gäller att hitta snöupplag. Dessa försvinner då städerna förtätas och det innebär att mer snö måste köras på snötippen.

Livsstilsåkare

Personer från entreprenörsbranschen nämner även en annan faktor som kan påverka kostnaderna. Det handlar om vem som kör maskinerna och en ny attityd till jobbet.

Tidigare var det vanligt med enmansentreprenörer som körde sin egen maskin.

– Men det finns inte så många bondsöner kvar som vill ploga och tycker att det är livet. Arbetsvillkoren spelade mindre roll för dem. Vi har inte så många livsstilsåkare kvar längre. Och det kommer inga nya, säger Jonas Berglund, representant för Maskinentreprenörerna.

De företag som vinner upphandlingarna är i dag större och deras förare kör inte om de inte får betalt – även för jourtid. Så man kan säga att när förarna får avtalsenliga villkor ökar också kostnaderna för vintervägarna.

Kör hellre malm

Attitydförändringarna gör också att det är brist på förare. Att köra dygnet runt och jobba på standby passar inte alla.

– Det råder brist på kompetent personal och det är ett arbetsupplägg som kräver hög flexibilitet hos de anställda, säger Vasilios Papoutsis.

De yngre värderar helt enkelt sin fritid och sitt familjeliv högre.

– Man kör kanske hellre lastbil med schema istället för att riskera att bli utringd under melodifestivalen, säger Peter Lundmark, Skanska.

Enligt flera personer Norran pratat med pressas samtidigt priserna hos entreprenörerna för att de är måna att få avtalen. Om priserna pressas mycket kan det bli svårt för entreprenörerna att få täckning för jourersättningar.

Vasilios Papoutsis tycker det är ett märkligt system där man inte samordnar plogningen.

Foto: Karin Israelsson

Tomkör mellan

Vasilios Papoutsis lyfter också fram ett beslut hos Trafikverket som skulle kunna driva kostnader för väghållaren. Under 2016 bestämde sig myndigheten för att skärpa kontrollerna kring plogningstider. Tidigare hade entreprenörer kunnat ploga och halkbekämpa på enskilda vägar när de ändå passerade dem. Efter regelskärpningen hann de inte med detta.

Detta kan få konsekvenser för de som sköter enskilda vägar. Vasilios Papoutsis berättar om ett exempel där Trafikverket sköter sex kilometer på en sträcka, men i slutet av vägen är det 800 meter enskild väg som betalas av kommunen.

– Ibland kan det fungera bra om det finns exempelvis en bonde som kan köra. Men nu måste vi tomköra dit, sanda och sedan köra någon mil till ett annat ställe. Det finns jättemånga liknande exempel.