Hösten är här och naturen visar upp sig i sina vackraste färger när Catrin Renström, 47 år, kliver ut på farstubron, hemma i Norra Svedjan.
– Jag trivs så bra här, det är ett toppenställe, sägen Catrin Renström.
Ett par steg ut på gården upptäcker hon ett av sina favoritdjur.
– Titta, en ekorre, säger hon och skyndar iväg med sin kamera mot träden strax intill huset.
Ibland har jag haft turen att få möta lappugglans blick, det är mäktigt.
Catrin började att fotografera för bara några år sedan och har sedan dess haft det som sitt största intresse. Det var sambon Roger Backman som introducerade henne i fotografins ädla konst. Kombinationen av natur och fotografering är det som fängslar Catrin.
– Att fotografera människor är inte min grej.
Utmaningen med att fotografera djur är att de rör sig snabbt och inte går att dirigera. Dessutom behöver man snabbt som ögat komponera bilden och söka en bra bakgrund. Allt detta gör naturfotograferandet till en svår konst, menar Catrin.
– Man behöver ta många bilder för att få en bra.
Halva jobbet återstår sedan när man väl kommit hem då bilder ska väljas ut, beskäras och bildbehandlas på datorn.
– Jag vill alltid att mina bilder ska säga något.
I husets närhet rör sig många olika typer av djur, allt från älgar och rävar till ekorrar och hermeliner.
– Jag är mycket för att mata dem. Ekorrarna blir nästan tama och jag brukar ge dem namn, säger Catrin och skrattar.
Förra sommaren fanns det gott om ekorrar runt huset, men i år har det varit betydligt färre.
– Vi haft slagugglor i närheten och ekorrarna stod på deras meny.
Slagugglorna är ganska aggressiva och kan även gå till anfall mot människor, till skillnad mot den fridfulla lappugglan som är Catrins favorituggla.
– Eftersom lappugglorna inte är speciellt rädda av sig så kan man komma ganska nära dem. Ibland har jag haft turen att få möta lappugglans blick, det är mäktigt.
Drömmen är att få fotografera varg, berguv samt lodjur, men framför allt står björnen högst upp på önskelistan.
– Det är lätt att sitta hemma och vara kaxig. Om jag mötte en björn skulle jag nog be en bön och hoppas på det bästa, jag vill inte hamna på menyn, säger hon skrattandes och försäkrar att hon ändå vill möta den där björnen.
”Det ger mig en energiboost utan dess like.”
Catrin och sambon Roger reser även runt till andra platser i Norr- och Västerbotten för att fotografera djur, men exakt var vill hon inte avslöja.
– Om någon frågar så brukar jag säga att det är precis som med hjortronställena, de är hemliga.
Bilderna visar hon framför allt upp på Instagram där hon har skapat ett speciellt konto, cr_naturephoto, för sina naturbilder.
– Tack vare Instagram-sidan får jag även kontakt med andra fotografer.
Catrin jobbar deltid som undersköterska på Hedvigsgårdens äldreboende i Kåge, men det är i naturen hon hämtar kraft och energi.
– Jag är en tänkare och får inre ro av att vara i naturen. Det ger mig en energiboost utan dess like.