Populäraste stället att bli tatuerad på just nu är armarna, förklarar Isabell Hedström som står framför väggen med alla hennes skisser.
Katten finns i lite olika varianter, det är bara att välja.
Tatueringsmaskinens nål rör sig snabbt upp och ner. Spetsen tränger ner cirka en millimeter i huden, på så vis stannar färgen kvar.
Isabell har inte gett studion ett namn ännu. Notera tandläkarstolen i bakgrunden. I den får kunderna ta plats.
Kunden är på plats. Teckningen är ritad. Snart är det dags för nålen.
Färgen köps på burk. Med jämna mellanrum doppas tatueringsmaskinens nål i en kopp med färg.
När jobbet är klart täcks den nya tatueringen med plast som ska sitta på tills det slutat blöda.
Alla mönster är Isabells egna verk.
Andra testar på grisskinn (döda förstås), men inte tatueraren Isabell Hedström för hon är vegan. Hon testar på sig själv istället. Har i alla fall gjort det en gång. Det skulle bli en sax på foten som inte blev klar. Det är svårt att tatuera sig själv på foten. Inte blev det snyggt heller, uppger Isabell. Å andra sidan har hon en färdig fjäril på magen och på väggen hänger en glad dödskalle.
"Ett tag var det rena uggleepidemin. Nu har det lugnat ner sig."
Mammaledigheten är över, de nu ettåriga tvillingarna har börjat på förskola och Isabell är tillbaka på jobbet. På halvtid. Adressen är Norra Brönet 141. Man tänker sig att det ska vara lantlig stämning med snötyngda granar och ett bostadshus av något slag. Kanske två. Och visst bor det folk på denna adress, men tatuerarstudion ligger en bit längre in. Är ihopbyggd med garagelängan.
– Jag är uppvuxen på den här gården, men numera bor jag på Anderstorp. I den här lokalen hade min mamma frisersalong förr, Salong Irene.
Den som varit med ett tag vet att det går mode i precis allt, inklusive tatueringar. På väggen med det uppsluppna kraniet och de många andra teckningarna som Isabell ritat under årens lopp, så finns det några ugglor också.
–Ett tag var det rena uggleepidemin. Nu har det lugnat ner sig.
Om det inte vore vinter, och om Isabell inte vore fullt så välklädd, då skulle vi ha kunnat beundra luftballongen hon har på ena låret.
Detta kommunikationsmedel från fordom får stå som symbol för hennes tidigare liv som innefattat diverse jobb (butik, kafé, städning, personlig assistent med mera) och resor (USA med flera länder). Som så många andra som någon gång varit tjugonågonting så har hon flugit och farit och självklart även till Norge, till både Trondheim och Tromsö.
Första egna tatueringen skaffades när Isabell, före detta elev på Balderskolans teknikprogram, hunnit fylla 20. Det blev en liten fyrklöver på höften. En liten försiktig sak som sitter där än. Det är ju det som är tatueringarnas främsta kännetecken; att de blir kvar, även om de bleknar lite med tiden.
Tanken på att själv tatuera andra dök upp till ytan när brorsan Adam skaffat sin fösta kroppsdekoration hos en tatuerare i Skellefteå, Ric Payne. Isabell, som alltid gillat att teckna, kände för att skaffa sig ett mer kreativt jobb. Hon blev lärling hos Ric när hon var 25 och som alla lärllngar fick hon börja från grunden, med det allra enklaste.
–Jag städade, skötte mejlen och tittade på när han jobbade.
Första gången hon själv fick sticka tatuerarnålen i en annan människas skinn så blev det något litet och väldigt enkelt. Ett namn var det, hon minns inte vilket.
–Sedan blev det enkla symboler, hjärtan, pilar och sån´t.
Isabell blev kvar i Ric Paynes källarstudio vid Odentorget i flera år. Med tiden blev bilderna hon punktade in i människohud större och större, men framför allt var de hennes egna verk.
–Det är vad alla vill. Vi vill göra våra egna bilder.
Varje tatuerare har sin egen, personliga stil. Realism är inte Isabells grej, inte fotografiskt avbildande heller. Hennes bilder lutar mer åt saga och fantasi. Drömlika djur och växter är hennes signum.
"Armarna, och nu börjar det bli fler ben också."
Den som vill få en tatuering gjord på sig själv måste vara minst 18 år och därmed myndig. Och så måste hen anstränga sig litegrand i sökandet efter rätt tatuerare. Det gäller att hitta en utförare som har en stil som man själv gillar.
Så var vill folk helst bli tatuerade just nu? Vilka kroppsdelar är hetast?
–Armarna, och nu börjar det bli fler ben också.
Kunderna består främst av tjejer, de flesta är någonstans i åldersspannet 20-30 år. Självklart finns det de som är äldre också, för visst finns det 60-plussare som vill ha ett varghuvud på axeln.
Om armarna är hetast, vad är då mindre hett, enligt Isabells åsikt?
– Det är väl svanken.
Vad gäller väl synliga delar som ansikte, hals och händer så finns det förstås de som vill bli bildsatta även där. Men då säger Isabell nej. Sådana uppdrag åtar hon sig inte. Visserligen är tatueringar så vanliga numera att knappast någon höjer på sitt högra ögonbryn, inte på det vänstra heller. Ändå finns det tillfällen, till exempel vid en jobbintervju, då en orm i pannan mer stör än livar upp det allmänna intrycket av en person. Isabell tycker att presumtiva tatueringsbärare ska tänka igenom placeringen noga. Allt accepteras inte lika lätt som en flygande dagslända ovanför armbågen.