Jens Claassen gör sina egna verktyg från urfolken i Amerika för snickeriarbete. Ska man forma trä utan att slita ut sig är de oslagbart ergonomiska.
Här i Kallbo, döpt så för att det är ett riktigt kallhål, bor han med sin hustru Katarina med målet att ha ett nordiskt självhushåll baserat på det som naturen ger. Han har inte behövt in i Arjeplog än i år.
– Det är ett kreativt liv. Det är det som håller oss friska och unga i sinnet. Vi är aldrig begränsade. Man kan anpassa sig mer eller mindre efter vinden. Jag behöver det här, säger Jens Claassen.
Som ung i Tyskland kände han vad man kallar för "lure of the north", en lockelse till Norden och det liv som man levt här runt Polcirkeln med jakt, fiske och samlande i storslagna vyer. Han ville ha hela paketet. Åka ut i naturen och bygga ett helt liv runt det. För 32 år sedan gjorde han slag i saken.
– När jag kom hit var jag som en svamp på de äldre, de gamla som verkligen kunde allt om det här. De lärde mig nätfisket och att jaga för livet och med vilken inställning man gör det. Att man har respekt för djuren. Jag har inte fällor ute för att slå ihjäl en massa djur, det är för vantar på händerna, säger Claassen.
Katarina tar in grundinkomsten i hushållet och Jens står för extrainkomster med sina knivar. Trots ett livslångt knivintresse kunde han aldrig hitta "sin" kniv. Till slut sa Katarina sa åt honom att börja göra sina egna istället. Någonting tände till inom honom och han byggde en enkel bushcraft-smedja med målet att göra 40 knivar.
– Och fler blev det efter det. De blev definitivt inte bra i början, men för varje kniv lärde jag mig något. Jag har gjort det här i 20 år nu och jag lär mig fortfarande av varje kniv jag gör, säger han.
Mammuttänder och ädelmetaller är svåra att hitta i skogen, men annars samlar han sina ämnen själv i naturen runt Laisälven och Skellefteälven.
Specialiteten är sibiriska jakut-knivar, men han gör också många verktyg och täljknivar från nordvästamerikanska urfolk som skogscree och tlingitfolket i Alaska. Knivarna säljer han för allt mellan 2 000 kronor och två–tre månadslöner. Just nu är han inne i en mammutperiod.
– Jag säljer aldrig en kniv som jag själv inte skulle vilja ha. Det är inget jag gör varje dag eller året om. Jag lever det här utelivet med allt vad det innebär. Sen mot hösten när kvällarna blir längre börjar det klia i en litegrann. Då kan man gärna gå ut i timringen och börja fantisera fram lite former, säger Claassen.
T-balkar, en hårtork, fälgar, rör och kol är det som behövs för att bygga en egen smedja. "Jag tycker det är intressant att göra allting hela vägen själv. Det blir en helhet", säger Jens Claassen.
På inkomsterna kan de leva gott i Kallbo. Men ett tag ville han lite för mycket. De drev turistföretag med allt vad det innebär med draghundar och långa timmar. Det blev större och större tills det tog emot. Jens har alltid varit driven av en idé om hur han vill leva men när pengarna började rulla in mer och mer så började det tulla mer och mer på drömmen.
– Jag blev sjuk av min egen dumhet. Jag gick in i väggen och blev ta mig fan katatonisk. Hela kroppen stängde av och jag trodde jag hade fått en hjärtinfarkt, säger han och fortsätter:
– Men då jag nått botten kunde det bara gå uppåt. Sen dess har jag och frugan gått spikrakt i den riktning som vi velat. Vi var där i början, men sen började det smaka pengar och då kom fallet. Nu är vi tillbaka igen där vi var för 32 år sedan, säger Jens Claassen.
Snöskor är också en sak han kör alldeles själv. Träet formar han med ånga runt en ram som står i träverkstaden.
Sedan dess har de skalat tillbaka ordentligt. Turistverksamheten är avvecklad sen många år. Fjällkor, får, getter och grisar har de inte längre. Nu ska de istället se hur långt jakten räcker. Ett nytt hundspann är på gång med fyra valpar som ränner runt i huset. Men den här gången är det för eget bruk.
– Det är konstigt vad människan måste gå igenom för att begripa sitt sätt att vara här på jorden.