Enligt hörsägen ska huset ha varit ett tjurstall. När Lena Nilsson flyttade till gården i Medle för ett par år sedan, då var stallet redan ombyggt till gäststuga med kök. Nu är det Antika Syfabriken som huserar här. Det har den gjort ända sedan Lenas lager blev så stort att det höll på att spränga bostadshusets källare.
- Jag kallar mig återbruksdesigner, förklarar Lena medan hon funderar på vad de hopnålade slipsarna ska bli. En snygg långklänning med mycket svaj i kjolen är nog det som ligger närmast tillhands.
Lena, som är utbildad sömmerska, har jobbat på den klassiska Algotsfabriken, haft egen tygaffär i Skelleftehamn och arbetat som sjukgymnast, är numera 63 och gör precis vad hon vill med sin tid. Det hon vill är att sticka nytt av gamla garner, byta knappar i en prickig klänning, sy ihop virkade dukar till något fint att hänga framför dörren och tillverka babykläder av en kappa. Till exempel.
Just det, detta är bara några exempel. Idéerna sprutar.
"Jag kallar mig återbruksdesigner."
Att sy kläder av gamla gardiner och sy nytt av gamla plagg, det är ju självklarheter. När Lena var ung var både kläder och tyger dyra.
- Jag letade i mammas lapplåda. Mina första kunder hette Barbie och Ken.
Så går vi över till hennes egen outfit: Kaftanen är sydd av ett överkast, blusen är från 90-talet, byxorna har sytts av ett tyg och skorna från 1940-talet kallas promenadpumps. Köptes redan på 70-talet och har lagats flera gånger.
Plagg som vårdas, ändras, lagas och sys om - det blir något som kallas slow fashion, långsamt mode.
Sytt, stickat och virkat, det har hon alltid gjort. Och nu hoppas hon att särskilt de unga ska få upp ögonen för allt de själva kan göra med allt som bara blir över.
- Jag har klippt av uddarna från gamla gardiner, berättar Lena medan hon sitter vid symaskinen.
Vad som ska hända med dessa gardindetaljer, det återstår att se. Men att det blir någonting, det är riktigt säkert.