Norran berättade i slutet av maj om en av årets mest uppmärksammade mordutredningar i Sverige.
De två misstänkta männen utreddes också för Olle Forsbergs försvinnande den 3 augusti i Malåbyn Rentjärn, men den utredningen har sedan tidigare lagts ned. ”Tidsmässigt går det inte ihop”, meddelade åklagare Gunilla Öhlin i maj.
Olle Forsberg har ännu inte påträffats, inte heller hans cykel.
Norran berättade den 30 maj varför männen slapp frågor om Olles försvinnande, de kunde bara ställas till svars för de brott som de häktades för efter att de gripits i Tyskland och Polen. Inga andra frågor fick ställas av polisen.
De två männen från Ukraina, 48 och 49 år, anlände till Sverige med färja från Polen den 30 juli. Ett dygn senare lämnade de småländska Markaryd i en bil som tillhörde en 70-årig man från orten.
Samma dygn anmäldes mannen som försvunnen till polisen. Den 10 augusti påträffades han död i ett skogsparti utanför Markaryd. Han hade bundits till händer och fötter och hade, misshandlad mot huvud och kropp, lämnats att dö.
Under den här tiden hade de två männen, i sällskap med två andra, hunnit köra till Adak i Västerbotten och agerat märkligt i mötet med en lokal bäruppköpare samt på andra sätt väckt uppmärksamhet. De lämnade Adak på morgonen den 3 augusti.
En av de som följde med på resan berättade för bäruppköparen om bilbytet i Markaryd och andra märkliga omständigheter. Polisen kontaktades och männen blev internationellt efterlysta.
Männen greps under hösten och vintern 2019 i Tyskland och Polen. Efter en tio månader lång förundersökning väcktes åtal vid Växjö tingsrätt den 8 maj.
Två månader senare dömdes männen till livstid fängelse för att de ”tillsammans och i samförstånd” mördat 70-åringen.
Tingsrätten ansåg att den sammantagna bevisningen visade att det krävts två personer för att utföra vissa av momenten när 70-åringen fördes bort, attackerades och lämnades att dö.
Domen överklagades och den 4 november kom Göta hovrätts dom.
De två männen frias nu från mord, domstolen skriver att den sammantagna bevisningen inte räcker för en fällande dom, att åklagaren inte kunnat bevisa att männen utförde mordet gemensamt.
– Det kan mycket väl vara så att en av männen inte hade med brottet att göra överhuvudtaget, säger rättens ordförande Martin Andersson.
I domen påpekas att de enskilda bevisen ”har ett begränsat bevisvärde eller i vissa fall ett mycket lågt sådant”.
Det saknas teknisk bevisning eller vittnesuppgifter som kopplar männen till 70-åringens kropp, brottsplatsen eller till stölden av mannens bil, påpekas i domen.
Norran har granskat de flera hundra sidorna polisförhör med de två männen, och kan i dag redogöra för delar av vad som sagts i förhören.
Där konfronteras 48-åringen med uppgifterna från 49-åringen, som i förhör påstått att det är den ett år yngre kamraten som ensam utfört våldsbrottet.
Ett längre förhör hålls den 24 januari 2020.
– Jag har inget med mordet att göra, ni har ju inga bevis. Men jag förstår att det är bekvämt att hitta en man från Ukraina och hänga på honom alla ouppklarade mord. Jag kommer aldrig att ta på mig mordet även om jag blir utsatt för press, säger 48-åringen.
Polisens förhörsledare:
– Ett problem för dig är ju att den medmisstänkte påstår saker om dig som gör att misstanken mot dig är ganska stark. Du är misstänkt för det här eftersom att många omständigheter pekar rakt mot dig. Men ska vi tro dig så är det han som är mördaren.
– Det sa jag aldrig, att han dödade honom. Det är vad du misstänker. Du anklagar mig för att ha mördat en annan person utan att framföra någon bevisning, blir svaret.
Polisen fortsätter att pressa 48-åringen:
– Jag kan inte förstå utifrån objektiva fakta hur det ska vara möjligt för den medmisstänkte att stjäla bilen och plocka upp dig efteråt. Jag noterar att du har väldigt bra minne när det gäller vissa detaljer men att det i andra avsnitt är väldigt blankt.
48-åringen säger att det var 49-åringen som fixade fram Volvon som tillhörde brottsoffret.
– Hur fick han tag på bilen, frågar förhörsledaren.
– Inga kommentarer, blir svaret.
De pressande frågorna fortsätter, förhörsledaren ifrågasätter hur det kan vara möjligt för den medmisstänkte att under en timme ”stjäla registreringsskyltar, överfalla offret, placera honom i skogen och sedan plocka upp dig”.
I ett förhör den 5 februari ökar 48-åringens irritation:
– Ni försöker sänka mitt humör genom att pressa mig psykologiskt och säga till mig att det blir livstids fängelse. Kanske kommer ni att säga att jag ska tänka på elektriska stolen.
– Vi har inte dödsstraff i Sverige. Det längsta man kan få är fängelse på livstid. Domstolen kan ju mycket väl fria dig och då får du åka hem, svarar förhörsledaren.
I ett förhör den 30 mars säger 48-åringen att han är villig att berätta mer ”om misstanken ändras”.
– Vi förhandlar inte om brottsrubriceringar, vi köpslår inte om information. Att du väljer att undanhålla information är ditt val. Om det är klokt eller inte kan din advokat upplysa dig om. Vår utredning kommer att ta slut, sedan prövas allt i tingsrätten. Kommer man då med uppgifter som kunde ha lämnats under utredningens gång så kommer naturligtvis domstolen att fråga varför, kontrar förhörsledaren.
I det sista förhöret med 48-åringen framgår det att polisen har misslyckats med att få den misstänkte att medge delaktighet i brottet samt att bevisningen är svag.
Förhörsledaren:
– Vi vet inte vem som tejpade offret, vi vet inte vem som satte dit livremmen, vi vet inte vem som orsakade skadan i ansiktet och skadorna i hans bröstkorg. Vi tror att det var ni som gjorde det gemensamt och i samförstånd. Eftersom det inte finns några övervakningskameror ute i skogen eller när brottsoffret överfölls vid bilen så kan vi inte bevisa vem som gjorde exakt vad.
– Det finns ingen teknisk bevisning som binder dig till kroppen, det finns ingen bild på dig tillsammans med offret. Så hela caset bygger på vad du och den medmisstänkte berättat och några få fakta. Du får gärna ta chansen i tingsrätten och försöka få rätten att tro att det är den andre som gjort detta själv, avslutar förhörsledaren.
En månad senare väcktes åtalet mot männen.