De finns flera undersökningar som visar att Västerbotten har bland de sämsta vägarna i landet. En som definitivt sticker ut är den en och en halv mil långa grusvägen mellan Strömfors och Malå via Lund, Brunträsk och Näsudden.
De boende längs vägen vittnar om att den är så svag, blöt och spårig att den knappt går att köra under vårförfallet. Det gör att folk vissa dagar tvekar om de överhuvudtaget ska fara till jobbet.
Vägens dåliga skick påverkar även andra. Till exempel vågade inte postbudet köra den här svängen två dagar häromveckan.
– Jag driver en webbshop och när posten inte kan hämta grejer åt mig så blir jag utan, säger Peter Tjärnlund, Brunträsk.
Renskötaren Jan Rannerud, Storsele, är en annan företagare som drabbas. Han funderar också på vad som kan hända om inte livsviktig samhällsservice tar sig fram:
– Att inte Norran kommer en dag kan jag leva med. Men om inte ambulansen kommer fram, vad gör vi då?
Visst är det i samband med tjällossningen som vägen är som blötast och sämst. Men enligt de boende orsakar den problem året om.
På sommaren är den full av potthål och när det kommer mycket snö på vintern händer det att snöröjningen uteblir.
Problemet är inte heller nytt – så här har vägen sett ut i årtionden.
– Jag flyttade hit 1993 och den har varit dålig sedan dess, säger Peter Tjärnlund.
Han och de andra har också sin uppfattning klar om vad som behöver göras: det handlar om att lägga på material och framförallt förstärka bärlagret.
Den som i så fall ska göra det är Malå kommun, som har hand om de enskilda vägarna i kommunen. Men därifrån känner inte de boende att de får något gehör.
Tvärtom får de bara höra att det inte finns några pengar och då känns det som att kommunen struntar i dem som bor utanför centralorten.
– Man satsar på det som syns, inte det som behövs. Jag har full förståelse för kommunens problematik, men har man en genomfartsväg måste man sköta om den, säger Jan Rannerud, och får medhåll av Martin Sandström:
– Vi betalar samma skatter och avgifter som alla andra.
Att det inte finns några pengar är också det svar som Norran får av Lars Grundberg, chef för tekniska enheten vid Malå kommun. Han berättar att det finns omkring 13 mil enskilda vägar i Malå kommun och att det statsbidrag som kommunen får för att sköta dem i princip bara räcker till snöröjningen.
Därutöver skjuter kommunen till ett antal hundra tusen kronor för att underhålla vägarna:
– Statsbidraget och den lilla budgeten vi får från kommunstyrelsen räcker inte på långa vägar till det vi vill göra.
Han säger också att det i grunden är vägföreningar eller markägare som egentligen rår om vägarna. Sedan fattade Malå kommun för många år sedan ett beslut om att kommunen skulle handha vägarna åt dem så länge staten betalar ut statsbidrag.
Men det kan komma att ändras.
– Majoriteten av kommunerna hanterar inte enskilda vägar och jag har fått ett uppdrag av kommunstyrelsen att utreda att även Malå kommun slutar med det, säger Lars Grundberg.
Han håller med de boende om att ett nytt bärlager skulle vara den bästa lösningen för den aktuella sträckan, men säger samtidigt att det finns fler enskilda vägar som är i stort behov av underhåll:
– Det är inte bara den här vägen. Vi försöker göra saker med de resurser vi har där vi anser att det gör mest nytta. Med begränsade resurser måste man tyvärr göra ganska stora prioriteringar.
Och då finns det andra vägar som ni prioriterar högre?
– Ja. Vi anser att de vägarna har haft ett större behov.
De som bor längs den här vägen känner att de inte är värda någonting när det inte satsas, vad tänker du om det?
– Om de vill kan de begära att överta vägen själva. Det är svårt med en för liten plånbok. I slutändan är det här en politisk fråga.
Kommunalrådet Lennart Gustavsson (V) säger att utredningen om de enskilda vägarna beställdes för drygt ett år sedan utifrån kommunens kärva ekonomiska läge, men säger samtidigt att de vägar som finns måste gå att köra på:
– Det är klart att folk som bor här måste ha farbara vägar. Det handlar om prioriteringar i budgetarbetet.
Är det här en sak du tänker prioritera i budgetarbetet?
– När vi får tydliga signaler så är det en sådan fråga vi måste diskutera. Det är bra att få upp det på bordet.